ROCK. Hon har levt. Vän av ordning vill kanske påpeka att Beth Hart fortfarande lever. Men hon har under sitt 43-åriga liv skaffat sig både ärr och blåmärken. Hennes röst gör inga imitationer. Hart har i egen hög person varit nere på den botten som hon sjunger om i den känslostormande ”Tell her you belong to me”. Den är nästan sex minuter lång. Beth Hart har inte bråttom.
Öppningsspåret ”Might as well smile” låter soulen göra gemensam sak med bluesen och det är, som sig bör, runt där som den Los Angeles-födda sångerskan rör sig. Hon river och ryar i ”Trouble” – mosar allt vad känslighet kan heta – innan hon sätter sig vid pianot och tar sin tid. Kasten är tvära och hade skivan kommit med en bil, motorväg och FM-radiomottagare hade ”Better than home” inte känts så evighetslång.

BÄSTA SPÅR: ”Tell her you belong to me” låter som sista tryckaren innan lamporna tänds på vägrestaurangen.