Akta tårna – ”Vænir” är ingenting du vill råka tappa på dina små tassar.

För er som har följt min snart 20-åriga musikjournalistgärning vet att jag gillar när det går snabbt. När trumpinnarna drar fram som bombenhagel över skinnen, när gitarrerna jagar varandra likt formel 1-bilar och när musiken liksom bara rusar. Punk, thrash, death, hardcore, metal – skit samma. Bara det spelas snabbt och har det där som Markus Larsson brukar kalla ”mosh”.

Jag skyller det på en tidig fixering vid Venom, det där under det tidiga 1980-talet absolut råaste och brutalaste du kunde lyssna på. Efter en stadig diet bestående av ”Welcome to hell”, ”Black metal” och till viss del ”At war with Satan” var det liksom rimligt och naturligt att haka på det spåret – via The Exploited, Metallica, Slayer och alla de andra rakt in i mangelkaklet.

Men. Som det alltid är, även en fartdåre måste ju vila på gaspedalen mellan varven. Och det är någonstans där vi kommer till själva poängen med det här inlägget. Nämligen att Göteborgs kanske sävligaste sluge/doom-trio just i dag har lagt fram sin andra snigelmacka för världen. Uppföljaren till fjolårsgiven ”Empress rising” (en utgåva så förnämlig att den med nöd och näppe letade sig in på årsbästa) fortsätter i samma lunkande spår som sin föregångare. Gitarrerna är överstyrda till max, Thomas V Jägers sång är emellanåt så effekttynd att den låter hämtad från Kattegatts botten och tyngden är likt ett helt skrotupplag ihoppressat till sex långa spår.

Kanske inget soundtrack som rimmar väl med den vänliga vårsol som just nu skiner över Stockholms i övrigt deppiga centralkvarter. Men likaså ett känslointensivt och omtumlande bevis på att musik inte behöver gå snabbt för att få pulsen att öka.