POP Det är faktiskt först när ”In the air tonight” på ett begåvat sätt dyker upp i ett avsnitt av tv-serien ”The americans” som jag på allvar inser vilken rakt igenom briljant låt Phil Collins första solohit från 1981 är.
Framför allt är den en uppvisning i minimalism. Varje ljud har valts med omsorg – från den återhållna trummaskinen och den olycksbådande gitarren till det klaustrofobiska ekot på Collins röst – för att bygga stämningen av falskhet, svek och smärta. När de så stilbildande trummorna så småningom dundrar loss är effekten fortfarande chockerande.
Resten av ”Face value”, den forne Genesis-trummisens mångmiljonsäljande separationsalbum (som förutom att etablera honom som världsstjärna i eget namn även gav honom jobb som Frida-producent), är brokigare. Starka ballader blandas med mer lättfotad funkrock som möjligen lät bättre då än den gör i dag.
Nu släpper Collins albumet på nytt tillsammans med 1993 års ”Both sides”, som en första giv i återutgivningsserien ”Take a look at me now” av samtliga åtta soloalbum. ”Both sides” är i stämning och sound mer konsekvent men låter i historiens ljus så mycket Phil Collins att det ibland nästan känns parodiskt.
Extramaterialet är livespår och några demos, småkul men knappast essentiellt.
BÄSTA SPÅR: ”In the air tonight”, i särklass.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER STEENKAKOR HÄR!
LÄS ÄNNU FLER STEENKAKOR HÄR!