SOUL Kendrick Lamar på amerikanska Grammygalan.
Förstummande.
Man glömmer det inte i första taget. Speciellt inte efter den avslutande ”Untitled 3”, en nyskriven freestyle som bland annat handlar om dödsskjutningen av den svarte 17-åringen Trayvon Martin i Florida 2012. Trots att Martin var obeväpnad hävdade gärningsmannen George Zimmerman självförsvar och friades i rätten för mord, alternativt dråp, och debatten om den systematiska rasismen i USA fick ännu mer bränsle.
Kendrick Lamar nämnde datumet då Trayvon Martin dog i sina ilskna verser och rappade: ”On February twenty sixth I lost my life too/It’s like I’m here in a dark dream.” Framträdandet var som en rasande konstinstallation om de ökade ras- och klassmotsättningarna i USA. Både Lamar och Beyoncés show på Super Bowl är två tydliga tidsmarkörer och motreaktioner. De tar politisk ställning under evenemang som vanligtvis brukar bjuda på lättsam underhållning och inte knutna black power-nävar. Inte ens mainstream kan blunda och låtsas som ingenting längre.
Få lär veta mer om rasism och kampen för afroamerikaners rättigheter och självkänsla än medborgarrättsaktivisten och soulartisten Mavis Staples. Men där Kendrick Lamar och Beyoncé satsar på provokativ Malcolm X-estetik har Staples alltid gått i ett fredligare och mer tålmodigt demonstrationståg.
På 60-talet var hon, som medlem i gospelgruppen The Staples Singers, en aktiv del av den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Hennes pappa Pops Staples var vän med Martin Luther King, JR. Pops älskade Kings humanistiska budskap och sa: ”Om han kan predika om det, kan vi sjunga det.”
Martin Luther Kings stolthet, anda och själ har genomsyrat allt Mavis Staples har gjort. Sista låten på ”Livin’ on a high note” är döpt efter honom (”MLK”).
M Ward har producerat skivan och den innehåller låtar skrivna av bland andra Neko Case, Justin Vernon i Bon Iver och Nick Cave. Hennes två tidigare album med Jeff Tweedy från Wilco hade en djupare tyngd. Jag kan sakna ballader som ”You are not alone” och ”Jesus wept” i det trösterika pubmyset.
Men det imponerande är att hon fortfarande kan drömma om en bättre och mer förlåtande värld utan att någonsin låta likgiltig och bitter.
Mavis Staples fyller 77 i år men hon förmedlar en inspiration som är evigt ung.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!