Startsida / Inlägg

Mäktig uppvisning i soul och smärta, Beyoncé

av Markus Larsson
Skärmavbild 2016-04-24 kl. 16.18.44
Beyoncé på Super Bowl i år. Nya hemlighetsfulla albumet ”Lemonade” finns exklusivt på Tidal och är en lika strålande uppvisning. Foto: AP

beyonce-lemonade-album-cover-fullRateBeyoncé
Lemonade
Parkwood/Sony

SOUL I dag finns det ingen annan artist som bygger lika stora förväntningar som Beyoncé.
Vilket inte bara beror på hennes känsla för pr.
Precis som hennes förra skiva är ”Lemonade” ett ”visual album” – musiken presenterades på HBO i natt genom en film.
Men det intressanta är inte videorna och klippen utan hur hon, så sent som 2016, lyckas göra ett skivsläpp till en global händelse.
”Lemonade” var omgärdad av storslagna rykten. Ett tag verkade det som om Beyoncé tänkte släppa en blockbuster med samma budget som en Hollywood-film med superhjältar.
Vartenda stort namn av betydelse sades ha medverkat på inspelningarna.
Men vem väntade sig det här?
Redan i andra låten ”Hold up” står Father John Misty och Ezra Koenig från Vampire Weekend uppskrivna under titeln, två indienamn som vanligtvis inte brukar höras eller synas på soulalbum på den här nivån.
I tredje spåret ”Don’t hurt yourself” brakar Jack White fram och bidrar med vintage blues samtidigt som en sampling av Led Zeppelins ”When the levee breaks” finns någonstans i bakgrunden.
Alla som försökte förminska Beyoncé till en ignorant och militant svart rasist efter hennes fantastiska version av ”Formation” på Super Bowl tidigare i år får genast problem med sin retorik.
Queen B bevisar snarare att allt är tillåtet och får plats i r’n’b och hiphop. Det är också, till skillnad från så mycket annan rock i dag, två universella uttryck under ständig och kompromisslös utveckling.
För det mest imponerande med ”Lemonade” är musiken.
I dag vet man aldrig hur ett nytt Beyoncé-album kommer att låta. Men musiken är också så intimt förknippad med hennes person och röst att den automatiskt inte låter som något annat.
Jag kan bara skaka på huvudet åt hur avundsvärt lätt hon plockar in och behandlar country och en blåsorkester från New Orleans i ”Daddy lessons”. Om Beyoncé ville skulle hon säkert kunna vinna lika många priser som Chris Stapleton på amerikanska countrygalor.
Jag trodde inte heller att det gick att använda en Isaac Hayes-sampling igen utan att det skulle kännas som en nostalgisk baksmälla. Men hans version av ”Walk on by” får nytt liv i gastkramande suggestiva ”6 inch”.
Det är lika imponerande hur självklart det känns att kanadensiska soulartisten The Weeknd och den brittiske och elektroniska singer-songwritern James Blake medverkar på samma album. Och Kendrick Lamars verser i tunga ”Freedom” får nästan högtalarna att brinna.
Tack vare Rihannas ”Anti”, Kanye Wests ”The life of Pablo”, PJ Harveys ”The hope six demolition project” och Sturgill Simpsons ”A sailor’s guide to Earth” är 2016 redan att fantastiskt skivår. Men frågan är om inte Beyoncé ställer sig framför dem.
Det är svårt att skaka av sig texterna. Jag skulle aldrig kalla ”Lemonade” för ett renodlat skilsmässoalbum. Det som i stället växer fram är den ibland infernaliska kampen att få långa relationer att fungera, att fortsätta kämpa för sig själv, sin familj, sin kärlek och han som svek. Det är en lång väg mellan att bli bedragen och för försoning. Allt är lika påträngande realistiskt som att lyssna på Marvin Gayes uppgörelse med sitt äktenskap på ”Here, my dear”.
Det är så personligt och rått att musiken mycket väl kan handla om henne själv och maken Jay-Z.
Men poängen är att Beyoncé lyckas lyfta det till en allmängiltig kamp för kvinnlig frigörelse. När man lyssnar är det alldeles självklart att hon citerar Malcolm X i filmversionen av ”Lemonade” på HBO:
”The most disrespected person in America is the black woman.”
I den makalösa gospelballaden ”Sandcastles” känns det bokstavligt talat som om Beyoncé sjunger för sitt liv.
Och kanske också om ditt.

BÄSTA SPÅR: Vägrar i nuläget att välja mellan ”Sandcastles”, ”Daddy lesson”, ”6 inch” och ”Freedom”.
VISSTE DU ATT… albumtiteln är en hyllning till Beyoncés och Jay-Z:s mormödrar Agnéz Deréon respektive Hattie White? Som Hattie White sa på sin 90-årsdag: ”I had my ups and downs, but I always found the inner strength to pull myself up. I was served lemons, but I made lemonade.”
LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”The life of Pablo” med Kanye West, ”To pimp a butterfly” med Kendrick Lamar och ”Anti” med Rihanna.

  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB