INDUSTRIROCK Med tanke på alla hans sysslor – filmskapare, serietidningsredaktör, tivolidirektör för att nämna några – är det närmast obegripligt att herr Robert Cummings ens skulle ha tid att fundera på rockkarriären.
När en lyssnar på hans skivor på senare år står det emellertid klart hur ekvationen ändå håller ihop.
Okej, det vore missvisande att hävda att albumet med den tungvrickande stavningsrika titeln är något hafsverk per se. Liksom så mycket annat i 51-åringens digra katalog andas soundet lyx och påkostad flärd, med loopade samplingar och industriskrovliga basriff som klär kompositionerna i en aningen pråligare skrud än de är värda.
För likt så mycket annat i diskografin efter uppbrottet från White Zombie för snart 20 år sedan lider ”The electric warlock acid witch satanic orgy celebration dispenser” av idéer som håller från start till mål. Det är ungefär som att Rob Zombie ägnat större tankemöda åt att kläcka fräna låttitlar (”Everybody’s fucking in a U.F.O.” och ”The hideous exhibitions of a gore whore” får en onekligen att dra i smilbanden) än åt att faktiskt fylla dem med något angeläget. En väldigt streamingfientligt lp-kort speltid på ynka 32 minuter till trots.
Nu ser jag hellre fram emot den kommande skräckfilmen ”31”, med Malcolm McDowell i huvudrollen, som stilmässigt sägs dra emot ”The devil’s rejects”.
BÄSTA SPÅR: ”Get your boots on! Thats the end of rock and roll.”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!