På sitt nu aktuella album ”Feathers & flesh” (släppt i fredags) spänner Göteborggruppen konceptbågen så det räcker och blir över.
Förutom att skivan i sig hålls ihop av en historia – som är en fabelliknande historia om en uggla – ackopanjeras den färska musiken av en bjärt kolorerad seriebok som tänkt sängkamrat tillsammans med den nya, högst genreöverspännande, musiken.
Helt rimligt då att låta sångaren Johannes Eckerström att välja fem episkt ambitiösa skivor ifrån samlingen som har inspirerat lite extra att ta steget in i fablernas värld.
Och resultatet blir ungefär lika spretig som gruppens säregna metalhybrid i sig – från äkttysk power metal till svensk sagoprog.

Avantasia ”The metal opera” (2001)
Jag var 14 år på semester i Spanien när jag skaffade den här. Det är första gången jag insåg att en skiva kunde handla om något hela vägen igenom. Musiken håller fortfarande medan historien i sig kanske inte åldrats med samma värdighet. Historien om en munk som ifrågasätter sin tro och sugs in i Narnia är gjord på många sätt, men som bärare av musiken är den en otrolig tillgång. Det var väldigt mycket från känslan den här skivan gav som ambitionen att berätta en saga i musik kom ifrån.

Blind Guardian ”Nightfall in Middle-earth” (1998)
Att jag växte upp torsk på fantasy blir ganska uppenbart här. Blind Guardian har alltid hittat lejonparten av sina textämnen i litteratur och mytologi och det här kan i alla högst grad ses som en kandidat till deras magnum opus. Det är rakt av en tonsättning av Tolkiens ”Silmarillion”. I efterhand är det världens mest uppenbara och naturliga val och inget annat band är mer lämpat att göra det.

Bo Hansson ”Sagan om ringen” (1970)
Fantasy, fantasy, fantasy, men på ett helt annat sätt.
Instrumentalt, svenskt och i ett skönt mossigt proggträsk, långt före en massa snygga människor åkte till Nya Zeeland och vann Oscar-statyetter.
Det är så här det lät i mitt huvud när jag var en liten pilt och läste böckerna för första gången, i den i dag allt annat än älskade svenska översättningen.

Devin Townsend ”Casualties of cool” (2014)
Devin Townsend är min husgud. Ett klassiskt exempel på en artist som är störst i världen för de som vet, men utanför den relativt lilla beundrarskaran (även om han växer hela tiden) är det få som överhuvudtaget känner till honom. Historien om en man som ensam på månen följer en kvinnas röst är ett lysande exempel på när man genom en historia kan berätta så mycket om sig själv och därmed om världen och alla vi som lever i den.

Steven Wilson ”Hand. Cannot. Erase” (2015)
Skivan är baserad på den verkliga historien om en relativt ung och vacker kvinna som var både omtyckt och uppskattad och som dör i sin lägenhet och hur lång tid det tar för någon att sakna henne. Hon hade flyttat till storstan, alltid omgiven av människor och liv, men samtidigt mer isolerad ön någonsin. Vi umgås så mycket genom artificiella medel att om någon är borta ett litet tag reagerar vi knappt och vi har klickat oss vidare i alla möjliga drev. En av de senaste årens absolut bästa skivor.