SOUL På papperet är skillnaden mellan förra skivan ”BLACKsummer’s night” och uppföljaren ”blackSUMMERS’ night” typografisk. Antagligen kommer sista albumet i trilogin att heta ”blacksummer’s NIGHT”. (Vi undviker sådana grepp i våra texter eftersom det bara ser fånigt ut.) Annars är skivan, den första som Maxwell har släppt på sju år, en välkommen påminnelse om varför han är den enda soulartisten jag kan vänta ett årtionde på förutom D’Angelo och Sade. Rakt igenom lysande ”quiet storm”-soul med Maxwells unika förmåga att sömlöst sy ihop märkliga rytmer, stråkar, blås, dub och falsettsång till något som inte liknar något annat. Att lyssna på honom är att låta öronen uppgradera hotellrummet till en lyxsvit.
BÄSTA SPÅR: ”Listen hear”.

LÄS FLER MUSIKRECENSIONER HÄR!