ROCK Titeln syftar på en korsning i Hell’s Kitchen i New York som basisten Gordon Sumner passerade varje dag på väg till studion. Och det är första rockalbumet med Sting på 13 år. Bara det väcker ett visst obehag. Kombinationen Sting och rock och 2016 känns som ett ”The office”-skämt. Mycket påminner, föga överraskande, om The Police. Och den som vill roa sig själv – och vem behöver inte det just nu? – kan leta efter partier och stick och melodier som Sting återanvänder från sin gamla modergrupp. Det finns mycket som kan härledas till album som ”Reggatta del blanc” och ”Zenyatta mondatta”. Men det är trevligare när Sting styr in bilen i samma fil som hans kanske bästa låt, ”I’m so happy I can’t stop crying”. Han har ett framtida och mer välljudande hem i västkustrockens varma hängmatta. Den ”rock” han däremot ägnar sig åt på, exempelvis, ”Petrol head” är svårare att förlåta.
BÄSTA SPÅR: ”I can’t stop thinking about you”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!