En gammal sanning är ju att gamla punkare som vill göra något annat sadlar om till singersongwriters. Tänk exempelvis Tony Sly (No Use For A Name), Nikola Sarsevic (Millencolin), Kristofer Åström (Fireside), Dan Andriano (Alkaline Trio) och en rad till – uppskruvade gitarrer har en klar tendens att förr eller senare bytas ut mot eftertänksamma lägereldsvisor med mer hjärta än muskler.
Uppenbarligen gäller samma sak för polska dödsblackikoner. I alla fall Behemoths frontman Adam ”Nergal” Darski. Tillsammans med polskbrittiske musikern John Porter har han slutligen avslöjat exakt hur soloprojektet Me And That Man, som har haussats bland annat på huvudpersonens Instagramkonto, låter. Borta är blastbeats, sargad skriksång och dundrande metalriff. Inne är i stället dyster bluescountry som hämtar näring från såväl Nick Caves mördarballader som husguden Johnny Cashs absolut svartaste stunder.
Något som emellertid avslöjar att det handlar om just Nergal är mörkret som sveper in förstasingeln ”My church is black” i ett tjockt sorgtäcke. En dyster grundton som, enligt upphosmannen, är gjord för att locka hans ordinarie publik till att uppskatta musik som de vanligtvis kanske inte skulle ha så mycket över för. Ett slags inkörsport till ett uttryck som förvisso inte går i 666 bpm mest hela tiden men ändå är diaboliskt och oroväckande.
Mer av denna vara lär följa på projektets första fullängdare ”Songs of love and death”, som släpps av Cooking Vinyl  den 24 mars.