NORJE. För att vara ett evenemang som grundas i rimlighet och trygghet är det just här en ofta får ta del av det orimliga. Det kan handla om grupper som blåser på långt över sin förmåga, om omotiverat återupplivade retroakter eller om direkta provokationer, likt Mötley Crüe för två år sen.
Eller om denna engångsföreställning, ihopsatt enkom för årets festival och som har en god ambition, men som samtidigt är direkt omöjligt att förhålla sig till på något konventionellt sätt.
Är det liksom bra då Nazareths Dan McCafferty raspar sig igenom ”This flight tonight” och ”Love hurts”? Är Hypocrisys ”Roswell 47” och Yngwie Malmsteens ”Rising force”, sjungna av Peter Tägtgren respektive Joe Lynn Turner, verkligen gjorda för en kostym uppsydd av 48 överkompetenta symfonimusiker? Är skolavslutningsstämningen i avrundande ”Thunderstruck” egentligen ett mellanstadiespex eller just sånt som faktiskt är värd sin tid på Sweden Rocks största scen – och det under självaste avrundningskvällen?
Unikt är det här förvisso. Och det är väldigt bra. För det Sweden Rock Symphony Orchestra är en förvirrande och rakt igenom jättekonstig engångsföreställning som ska stanna precis där.

LÄS MER FRÅN SWEDEN ROCK HÄR!