Startsida / Inlägg

In Flames behöver inga explosioner för att brinna

av Mattias Kling
Anders Fridén och resten av In Flames bevisar att de klarar sig utan explosioner och smällare. Foto: Rickard Nilsson
Anders Fridén och resten av In Flames bevisar att de klarar sig utan explosioner och smällare. Foto: Rickard Nilsson

RateIn Flames
Festival stage, Sweden Rock.
Publik: Runt 15 000, kanske.
Längd: Cirka 90 minuter.
Bäst: ”Wallflower”, ”Here until forever”, ”Take this life” och ”System”.
Sämst: Det är svårt att nagla fast peppen i inledningen.

NORJE. För åtta år sen drog Göteborgsbandet ut alla sina effekt-kort.
Den här gången spelar de från hjärtat.
Och det är ju precis lika bra. Trots en försiktig öppning.
Det är ganska sällan en får se genuina känslor bortom glädje på en festivalscen. Av förklarliga skäl, det är ju lite så som spelet är. Ett band lirar, publiken gillar, de som spelar gillar det tillbaka.
Men ungefär en timme in i In Flames headlinegig händer något som bara undantagsvis inträffar. Anders Fridén går ut på rampen och håller ett tal om bandets vän Justin, som nyss gick bort i en mc-olycka, och då kameran fixerar sig på hans ansikte går det att se tårarna i ögonvrån. Naket och ärligt. Och så långt ifrån alla slentrianposer en annars får se från festivalens vanliga dragnummer.
Det ger ”Battles”-spåret ”Here until forever” en extra dyster sorgkant, en oförfalskad klangbotten som gör att tiden under drygt fyra minuter håller andan. Och som också blir den vändning gruppen så väl behöver.
För även om sextetten, numera förstärkt av Dead Souls Niels Nielsen på klaviatur, dessförinnan har spänt musklerna via exempelvis den Tool-försiktiga öppningslåten ”Wallflower”, ”Leeches” och en antik ”Moonshield” som får se gitarrduon Björn Gelotte och Niclas Engelin långt ut på Aerosmith-rampen är det först här, efter en ungefärlig timme, som bitarna faller på plats på allvar.
Med en repertoar som till stora delar tar sats i bandets senare karriär är de nämligen långt ifrån insmickrande. Ämnar tydligen inte på något sätt smeka den där slentrianmetallskallen medhårs på något sätt, utan tar i stället fäste i nyss nämnda fjolårsgiv och sex år gamla ”Sounds of a playground fading”.
Det gör att finalpeppen har svårt att infinna sig under exempelvis ”All for me”, ”Through oblivion” eller ”Deliver us” – något som vänder då frontmannen låter känslorna ligga utanpå skjortärmarna och leder bandet in i en final som gör att till och med ”The truth” känns som allt annat än fake news.
Måhända kan ögat sakna eldar, fyrverkeriexplosioner, Linus på linjen-scenografi eller någon oväntad gästartist som var fallet just 2009.
Men med detta i det förgångna är det solklart att In Flames brinner starkast då känslorna får tala.

LÄS MER FRÅN SWEDEN ROCK HÄR!

LÅTLISTAN 1. Wallflower 2. Alias 3. Before I fall 4. Leeches 5. All for me 6. Where the dead ships dwell 6. Come clarity 7. Moonshield 8. The jester’s dance 9. Only for the weak 10. Cloud connected 11. Through oblivion 12. Deliver us 13. System  14. Here until forever 15. The truth 16. Paralyzed 17. The quiet place 18. The end 19. Take this life

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB