Startsida / Inlägg

Lana Del Rey är briljant och långtråkig

av Markus Larsson
Skärmavbild 2017-07-21 kl. 09.39.30
”Lust for life” är i princip ett dubbelalbum. Det ena är fantastiskt, det andra är ovanligt anonymt. Foto: AP
Lana

RateLana Del Rey
Lust for life
Polydor/Universal

POP Storleken spelar roll.
”Lust for life” är 16 låtar och 72 minuter lång.
Det är den längsta skivan som Lana Del Rey har släppt hittills.
Att en skiva ska innehålla 16 spår är ofta onödigt. Risken för transportsträckor är större än att det kan bli minusgrader i fjällen.
Med bättre redigering och noggrannare urval skulle dock ”Lust for life” ge ”Ultraviolence” en match om vilket som är Lana Del Reys bästa album. Ungefär hälften av låtarna är bland det starkaste som 32-åringen från New York har gjort.
Öppningen med ”Love” och titelspåret ”Lust for life”, där Lana Del Rey återvänder till popepoken som dominerades av flickpop och inte gitarrband, är fantastisk art deco-pop. I och med den senare hörs den kanadensiska soulartisten The Weeknd på tre av 2000-talets bästa singlar. De andra två har han släppt själv, ”The hills” och ”I feel it coming”.
Och bara att namnet Stevie Nicks står bredvid en av låttitlarna borde få vem som helst att sätta sig rakare i stolen. Den som lyssnar på Nicks soloalbum ”Bella donna” eller ”Sara” från Fleetwood Macs ”Tusk” hör var Lana Del Rey kommer från. Ingen annan nu levande artist kan ha influerat henne mer.
Duetten mellan Nicks och Del Rey i ”Beautiful people beautiful problems” är ett glimrande möte mellan två av världens största rockstjärnor.
Men det är ”Tomorrow never came” som förtjänar en egen stjärna på The Hollywood Walk Of Fame. I en ny intervju i magasinet Bon kan inte Lana Del Rey förklara var den kom ifrån. Den skrev sig själv.
I ”Tomorrow never came” kan hon frossa i Beatles-referenser, mycket tack vare gästen Sean Lennon. Rösten är kusligt lik pappa Johns. Melodierna känns lika bekanta som dem på The Fab Fours röda samlingsalbum. Ändå låter det bara som Lana Del Rey.
Jag stannar hellre kvar där än i avslutande ”Get free”, i princip en långsam remix av Radioheads ”Creep”. Man väntar hela tiden på att Thom Yorke ska komma in och kvida ”I wish I was special”.
Lana Del Rey är mer än sin musik. Precis som hos The Smiths är skivomslagen, texternas referenser och musikvideorna lika viktig del av mytologin. Att lyssna är som att stiga in i en både mörkare och vackrare värld.
Delar av ”Lust for life” är som att besöka ett slitet mansion vid Hollywood Hills där gamla spöken grubblar över den eviga frågan om vad händer med ett krossat hjärta.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

BÄSTA SPÅR: ”Tomorrow never came” och ”Lust for life”. Precis som alla hennes bästa låtar – skrämmande bra.
VISSTE DU ATT… videon till ”Lust for life” innehåller en passning till Broadway-skådisen Peg Entwistle? Hon tog livet av sig 1932 genom att hoppa från h:et i Hollywood-skylten. LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”Bella donna” med Stevie Nicks. Det är svårt att hitta bättre Los Angeles-noir.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Emelie Anderberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB