ROCK 1990 förlorade Mike Tyson den legendariska boxningsmatchen mot Buster Douglas. Samma kväll satt en 10-årig Brandon Flowers framför tv:n hemma i delstaten Utah och försökte hålla tillbaka tårarna.
Historien ligger till grund för låten ”Tyson vs Douglas”, en av höjdpunkterna på ”Wonderful wonderful”.
Flowers sjunger om fallna hjältar, om både Tyson och sig själv. ”You’re used to winning, how did it feel?”, frågar han sin idol.
För två år sedan bad sångaren om ursäkt för albumet ”Battle born” i ett flertal intervjuer. Det var som om The Killers sökte något de aldrig fann, menade han.
Precis som Mike Tyson har Flowers nu rest sig.
Viljan att förbättras har resulterat i The Killers mest experimentella album hittills. För Las Vegas-rockarna handlar det inte längre om att göra rena arenalåtar. De vill träffa en annan nerv hos lyssnaren, den som vill beröra och komma närmare.
I ”Rut” ber sångaren om förlåtelse för gångna felsteg, i ”Some kind of love” är han en tröstande vän. I ”Run for cover” ger han den amerikanska politiken en smäll på käften. Och alltid med en ömsint hand på lyssnarens axel.
På ”Wonderful wonderful” utforskar bandet även andra genrer. Med hjälp av skimrande syntar snuddar de flera gånger vid både funk och electropop, som i singeln ”The man” eller i Depeche Mode-doftande ”The calling”. ”Life to come” låter istället som något signerat en tröttare Bruce Springsteen anno 1984.
Det är dock Brandon Flowers själv som utgör den enda röda tråden på bandets femte fullängdare. ”Tyson vs Douglas” handlar om sångarens fall, ”The man” om den arroganta rockstjärna som visades upp för världen när bandet fick sitt genombrott. ”I got gas in the tank/I got money in the bank”, sjunger han och fortsätter: ”I got news for you baby, you’re looking at the man”.
The Killers har rest sig men bristen på enhetlighet vittnar om ett band som får fortsätta slåss för vinsten.
BÄSTA SPÅR: ”The man” och ”Tyson vs Douglas”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!