POP Han gör aldrig något två gånger i rad, den hattbärande 47-åringen från Los Angeles. Beck har gått från upplyftande partydängor till orkestrala arrangemang till garagerock.
Han är däremot bra på att återvända till sina gamla verk. På föregångaren ”Morning phase” lade han de stora produktionerna åt sidan och blev återigen den drömska singer-songwriter som han var på albumet ”Sea change” 2002.
Den här gången går han 18 år tillbaka i tiden, till ”Midnite vultures”. Gitarren är inte längre i fokus. Istället handlar det om stora, lekfulla rytmer och riff.
Beck Hansen tycker heller inte om att stå still. Ständigt förnyar han sig genom att skickligt lära känna sin omvärld. ”Colors” innehåller därför spår av det vi hör när vi slår på radion och passerar klädkedjor— men i en betydligt mer genomtänkt skepnad.
I det inledande titelspåret är sångaren lika fanatiskt fundersam som gränslöst euforisk. Redan där lägger han i högsta växeln och saktar sedan aldrig ner.
”I’m so free” är i sin tur vad den lovar — en musikalisk frigörelse tung på gitarriff och textrader som bjuder in till allsång. Här blandar Beck sin ljuva skönsång med den kvicka folkhopen (kombination av folk och hiphop) som har blivit hans signum, precis som i futuristiska ”Wow”.
Beck hoppar inte bara mellan tid och genrer, han skiftar ofta från vemod till glädje. På ”Colors” står mötet med livets gladare sidor i fokus. ”Found our way through the lost years/Now the day brings it all here”, sjunger han på titelspåret.
Som så ofta är det där han fascinerar som mest — i texterna. Jag börjar reflektera över hur meterlånga men genomtänkta de är. Över hur han vänder och vrider på orden för att hitta den perfekta ordningen. I höjdpunkten ”Seventh heaven” står de prydligt uppradade: ”A second language/A burden of hope/I’ve seen it all come clean/Like a guillotine rose”.
Men så har han också tagit sin tid. ”Dreams”, första singeln från albumet, kom trots allt för mer än två år sedan. Om det inte var tydligt tidigare är det glasklart nu. Beck är en av de mest mångsidiga perfektionister vi har.
BÄSTA SPÅR: ”Seventh heaven” och ”Colors”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!