POP Anna Ternheims sjätte album var ingen enkel process. De ursprungliga inspelningarna av de åtta låtarna på ”All the way to Rio” kom till redan för fem år sedan. Hon åkte i väg till Rio för att skriva låtar i en månad men kom inte hem med mer än några vaga skisser.
Tio dagar av jammande och sökande i Atlantis-studion i Stockholm slutade i vad artisten själv beskriver som kaos, hon och musikerna hittade snygga stämningar men ingen riktning. Inspelningarna blev liggande i en mapp i Ternheims dator medan hon började om med förra albumet ”For the young”.
Men när fotokonstnären Jacob Felländer fick höra musiken i den där mappen och Ternheim såg hans bilder till en kommande utställning om bergsmassiv föll allt på plats. Låtarna lät inte bara som ett självklart soundtrack till utställningen, Ternheim förstod äntligen hur hon skulle kunna göra ett album av dem.
Och ett album är verkligen vad det här är. Långa, stämningsladdade kompositioner som låter klart bäst i svit. Den välbekanta ternheimska melankolin insvept i extra många lager av ödsliga Daniel Lanois-minnande stämningar, försiktigt framputsade av producenten Andreas Dahlbäck.
Det är intimt, förtätat, mycket vackert och tveklöst något av det allra bästa Anna Ternheim har spelat in.
BÄSTA SPÅR: ”Keep me in the dark”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!