POP På affischer i stan har man kunnat läsa hur Darin blir personlig på nya albumet. Ett påstående som väcker en fråga: blev inte Darin personlig redan på förra albumet?
Att Darins slogan inte framstår som så nydanande säger mer om vår samtid än om skivbolagets eventuella brist på fantasi. Att vara personlig är den enda vägen för alla som pysslar med någon form av kreativ verksamhet 2017. Det är i grunden en positiv sak, trots bieffekter i form av att vi tvingas se artister gråta ut framför kameran för att de blev utfrysta på en elvarast i skolan.
Men i stort sett all intressant konst kommer ju inifrån. Kan du som konstnär inte få ditt eget hjärta att skippa ett slag, hur ska någon annan bli berörd? Det förstod Darin redan på förra albumet, den svenskspråkiga debuten ”Fjärilar i magen”. Nya ”Tvillingen” är bara en vidareutveckling.
Det är ett intressant uttryck den en gång så oemotståndliga tandställningen från ”Idol” har valt att åldras i. I centrum står hans röst, söt som sirap, fullproppad av känslor. Den – och Darins bakgrund inom r’n’b och soul – är det som får honom att kännas modern.
Runt rösten bygger hans producenter en supersvensk akustisk pop skräddarsydd för radiokanalen P4, där ledordet alltid stavas innerlighet. Det finns något snudd på ”Svensktoppen”-nostalgiskt över musiken, som vore Darin inspirerad av ”Så mycket bättre”-kompisarna Magnus Uggla och Sylvia Vrethammar. Sedan kan 30-åringen sjunga rader som ”Jag kan flippa i Berlin” hur mycket han vill. Han är alltjämt en svärmorsdröm och jag spår att ”Tvillingen” kommer att agera soundtrack till dammsugande i enplansvillor snarare än, säg, Berlin-klubben Berghains dansgolv.
Ibland lindas ovan påannonserade personlighet in i en lite för kalkylerad hitpop. Ibland drunknar melankolin i smäktande stråkar och schlagerballader. Men när Darin använder sin rådjursröst till att sjunga om baksidan av tonårsidolskapet i ”Alla ögon på mig” uppstår en ärlighet bortom TV4-mys.
BÄSTA SPÅR: ”Alla ögon på mig”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!