Startsida / Inlägg

Djuriskt och diaboliskt när Watain flörtar med sitt förflutna

av Sofia Bergström
Bildtext Foto: Pressbild
På sitt sjätte album plockar Watain fram black metal-genrens mörkaste och tyngsta ingredienser. Foto: Pressbild

RateWatain
Trident wolf eclipse

Century Media/Sony

HÅRDROCK I år firar Watain 20 år som band. Under två decennium har trion gjort en respektingivande resa från black metal-sfärens mest obskyra hörn till ett Grammis-vinnande band under allmänhetens lupp.

Och med framgångarna har skyhöga förväntningar tillkommit.
‏När artister kungör att de med nya plattan går ”tillbaka till sina tyngre rötter” känns det ofta som en urvattnad hårdrockskliché som sällan har så mycket med verkligheten att göra. Men i Watains fall stämmer beskrivningen på pricken. ”Trident wolf eclipse” är precis den återgång till bandets 90-talsursprung som frontmannen Erik Danielsson aviserade på förhand.
Plattan andas tidiga Bathory ända ut i fingerspetsarna men behåller samtidigt Watains distinkta karaktärsdrag: Eriks rabiata ursinnesvrål (”Nuclear alchemy”), läckra låtstrukturer (”Towards the sanctuary”) och kraftfulla hookar (”A throne below”).
Men medan ”The wild hunt” (2013) tog omvägar till black metal-kärnan genom melodiösa thrashsnår och tidigare outforskad balladmark är ”Trident wolf eclipse” betydligt mer kärnfull och rakt på sak.
De svulstiga symfoniska inslag som präglade föregångaren har redigerats bort till förmån för ett mer renodlat uttryck. Den primitiva atmosfären domineras av kompromisslöst mangel och små – men effektiva – doser av medryckande melodislingor.
Å ena sidan saknar jag den episka storslagenhet som Watain har charmat den bredare massan med sedan åtta år gamla ”Lawless darkness”.
Å andra sidan överrumplas jag av bandets jordnära angreppssätt, djuriska aggression och diaboliskt distade gitarrer i den klassiska black metal-skolan.
Watain har bevisligen både modet att bryta ny mark och musklerna att försvara sitt välbekanta hemmaterritorium. Nu när bandet lägger allt krut på det sistnämnda blir resultatet en rå black metal-massaker som väcker köttets lustar. Samtidigt är helheten sällsamt sofistikerad.
Möjligen kommer det monstruösa mörker som omfamnar bandets sjätte album att få nytillkomna fans att retirera av rädsla.
Jag välkomnar däremot det glödheta Watain-bålet med öppna armar.
BÄSTA SPÅR: ”Towards the sanctuary” och ”A throne below”
.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

Instagram

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Bea Blom
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB