Samtida men utan större djup
av
Chaos and the calm
Republic/Universal
POP Lånar en teori från en kollega på The Guardian: Kritiker är ofta en spretig skara. Var och en vill inget hellre än att profilera sig och inte tycka som de andra men när de kommer samman för att enas om pristagare på galor vinner sällan artisterna högst upp på röstsedlarna utan ofta någon som många har med längre ned, någon lite mer utslätad men odiskutabelt begåvad. Det kan förklara varför 24-årige James Bay nyligen blev årets ”Critic’s choice”-vinnare på Brit Awards. För han är verkligen helt OK. En strävröstad singer-songwriter i folkig hatt som nog gillar både Bon Iver och Coldplay-pop men gärna även lånar manér från moderna r’n’b-ballader. Debuten lyckas sannerligen låta ”samtida” så det räcker och blir över men taggar som hugger djupare tag är det ont om. Minnesvärda melodier likaså.
BÄSTA SPÅR: ”Let it go”.