Skäggig kompromiss
avThe Staves
If I was
Warner
FOLKPOP Det är väldigt lätt att tycka om brittiska The Staves. Melodierna tar på sig stövlar och promenerar runt i musikaliska landskap där Fairport Convention en gång satt i gröngräset och sjöng. När de är som bäst spökar även fantastiska Sandy Denny i bakgrunden och knackar i låtarnas träväggar. Sedan 2010 har de tre systrarna tvinnat samma sina röster i bländande stämsång på fyra ep-skivor, två livealbum och en studioskiva. På ”If I was” flyttade de ut till Justin Vernons studio i Wisconsin. Vernon har under namnet Bon Iver lyckats göra amerikansk rotmusik lika hippt som mikrobryggerier. I flera spår blir musiken ett gnistrande möte mellan två olika identiteter. Men ibland står Vernons skägg i vägen. Soundet känns emellanåt som en tråkig kompromiss för att nå fler. Rösterna blir bara en del av en ljudkuliss. I stället för att vara sig själva börjar The Staves låta som de flesta.
BÄSTA SPÅR: ”Blood I bled”.