Det började med singeln ”Bomb”. Eller nej. Det började egentligen tidigare. Med låtarna ”Ocean” och ”Michelle”. Men såhär: Det var med ”Bomb” som den ljuvliga besattheten slog till. Hade jag haft den på kassett hade livet efter ”Bomb” varit som ett enda långt stirrande på ljudtejp som snurrats framåt och bakåt. Play rewind play rewind.

Jag gav låten fem plus i betyg. Fem stora gula symboler i följd.

Sedan kom uppföljaren ”Hej då” och herregud. 1987 fyrade av ännu en, i all sin blygsamhet så diskret, dramaexplosion.

Så.

What’s a innehavare av två stycken öron to do?

Skriva fanbrev till 1987:s Victor Holmberg förstås!

I onsdags skickades ett mail till London.

Några timmar senare återvände det.

Låt oss nu lära oss mer om 1987.

 

Victor – hej!

Jag är galen i dig men vet nästan inget om dig. Så kan det inte få fortsätta. Berätta allt tack!

– Absolut

Vad gör du i London?

– Jag flyttade hit för två år sen snart för att bo med min brittiska fru Rachel. Jag jobbar med att skriva musik och göra mitt eget album. Vi bor i en liten studiolägenhet intill Notting Hill med vår lilla hund Alfie och har det väldigt chill.

Du syns inte på omslag och har spelat bakom skynke på konserter. Hur kommer det sig att du är så hemlig?

– Jag har inte försökt vara så hemlig egentligen, det började med att när jag släppte mina första låtar så ville jag att man skulle lyssna på musiken och inte fokusera så mycket på vem jag var. Och då tyckte jag inte att ett omslag med mitt ansikte på skulle passa så bra. Men sedan vill jag heller inte att det ska bli fokus på att jag ska vara hemlig så jag har sakta men säkert klivit fram mer och mer. Om någon vill prata med mig eller se mig så är det bara att höra av sig så tar vi en fika

Vad gör 1987 en vanlig dag?

– Nu har det varit väldigt mycket fix med att få klart albumet och allting runtomkring. Jag sitter hemma och gör musik till mig och andra artister och fixar med omslag, affischer, videos, remixer och allt som ska bli något. Jag gillar att göra väldigt mycket själv.

Jag minns inte när jag senast längtade efter en skiva så mycket som jag längtar efter din. Kan du inte säga några ord om ”Härskarkonst” som släpps snart?

– Är det sant? Det är det finaste jag har hört! Jag vet inte vad jag ska säga nu. Jag tror jag har försökt hålla fötterna på jorden så mycket jag kan och bara skriva låtar som berör mig och som får mig att reagera och vakna upp lite. Det är inte ett så flummigt album, det är ganska enkelt att ta in tror jag. Sedan har jag egentligen inte det blekaste aning. Jag gissar bara. Men det har varit väldigt speciellt att skriva detta album helt själv här i London utan att egentligen ha någon att bolla med, jag har haft väldigt mycket tid att tänka tillbaka på vem jag har varit och vad jag gjort tidigare i mitt liv och varför. Jag tror det är bra att vara lite nostalgisk och ta sig tid att tänka på saker som kanske i första hand är jobbiga. Det är väldigt skönt efteråt.

På lördag spelar du på Debaser Strand. Har du packat än?

– Nej, känner mig väldigt oförberedd om jag ska vara ärlig. Jag är också väldigt nervös. Jag sitter just nu och förbereder allting. Men det ska såklart bli väldigt kul. Men också väldigt skönt när det är gjort.

 Avslutningsvis: Kan du lova mig att du aldrig slutar sjunga på svenska?

–       Jag älskar det svenska språket. Och jag älskar att sjunga på svenska. Det känns väldigt mycket jag och har ingen plan på att sluta med det än så länge

 

På lördag den 18 april spelar 1987 på Debaser Strand i Hornstull i Stockholm.

Den 29 april släpps albumet ”Härskarkonst”. Se till att playknappen hänger på låset.