Spotify eller Tidal?

I några timmar var det den stora nöjesfrågan i veckan. Sedan gick världen vidare.

Men en insikt dröjer sig kvar: i sättet som människor konsumerar musik idag känns avståndet mellan generationerna längre än marknadens största subwoofer.

I nya tv-serien ”Bosch”, som baseras på Michael Connellys bästsäljande romaner om LA-snuten Hieronymus ”Harry” Bosch, illustreras situationen i en mycket varm och finstämd scen.

Näsan växer på personer som fejkar musiken i tv-serier, som funkmästaren Bootsy Collins en gång sa. Eller han sa ungefär så i alla fall. De bästa serierna har alltid ett fantastiskt soundtrack. Det finns inga undantag, alla detaljer räknas. Det är nästan lika roligt att lyssna på ”Sons of anarchy”, ”The wire”, ”Mad men” och ”Breaking bad” som att titta på dem.

I ”Bosch”skildras distansrelationen mellan pappa Harry och hans dotter genom musik. När hon hälsar på pappa polis undrar hon vad han lyssnar på. Bosch är jazzfanatiker och förklarar att det är Art Pepper. Konservative Bosch uppmanar dottern, som naturligtvis inte äger någon skivspelare, att vinyl är det korrekta sättet att lyssna på musik. Allt annat är humbug. Dottern himlar med ögonen.

Medan Bosch duschar snokar dottern i skivhyllan. Under en stilig rörförstärkare och en vintagespelare av märket Marantz – Bosch har koll! – hittar hon bland annat ”Kind of blue” med Miles Davis.

I bakgrunden fortsätter Art Peppers ”Patricia” att sväva runt på ett analogt moln. När Pepper skrev låten försökte han uttrycka sin gränslösa kärlek till sitt eget barn.