HÅRDROCK Det här är något så ovanligt som en skiva som inte bör bedömas utifrån själva låtinnehållet. För med fokus satt på blott detta – de 13 skarpaste styckena från klassiska Deep Purple-albumen ”Burn”, ”Stormbringer” och ”Come taste the band” – är resultatet naturligtvis bluesigt fin urkundshårdrock med hjärta och själ. ”The Purple album” är emellertid inget annat än en oinspirerad och svårmotiverad krämarprodukt som borde ha stoppats på idéstadiet. Världen behöver inte de här nyinspelningarna. Originalen finns och är fortfarande, även med runt fyra decennier på nacken, något att regelbundet återvända till och njuta av. Få är i behov av en ”Mistreated” som Reb Beach och Joel Hoekstra solognider sig igenom med svag blueskänsla, en ganska så osvänging ”Might just take your life” eller en märkligt arrangerad ”Lay down, stay down”. Någon slags nerv och relevans uppstår i ”Sail away” och ”Soldier of fortune”, där David Coverdale visar hur bra det faktiskt skulle kunna bli om han helt sadlade om till återhållsam lägereldssångare. Men, ja. Den där sistnämnda har ju Opeth gjort ännu bättre ganska så nyligen.

BÄSTA SPÅR: ”Soldier of fortune”.