Startsida / Inlägg

Budgetallica är inte riktigt vad det kan vara

av Mattias Kling
Metallica på scen med vad som kan se ut som en jättekör – men som bara är fans som hänger där i bakgrunden. (Foto: Friso Gentsch/EPA/TT)
Metallica på scen med vad som kan se ut som en jättekör – men som bara är fans som hänger där i bakgrunden. Foto: Friso Gentsch/EPA/TT
Rate

Metallica
Europapremiär på Veltins-Arena, Gelsenkirchen. Publik: Svåruppskattat, men måhända runt 50 000. Längd: Runt två timmar och tio minuter. Bäst: ”Creeping death”. Sämst: Kirk Hammetts solodrillande före ”The unforgiven II” är såväl onödigt som kasst. Fråga: Fancluben på scenen?

GELSENKIRCHEN. Vanligtvis brukar det vara fyra personer på scen – nu är de måhända femtio.

Budgetallica använder sina mest hängivna som dekor, men även om arkivet länsas på några oväntade stycken så känns mycket som ännu en dag på jobbet.

Bättring på Ullevi? Det förutsätter jag.

Metallica har naturligtvis en gedigen proffsighet och en repertoar att luta sig emot. De vet att det ofta räcker att de dyker upp på scen för att folkmassorna ska strömma till och att de kanske inte behöver lägga i den där extra superväxeln för att befästa sin plats på toppen av metalberget.

Något som också sätter dem i en något prekär sits. Däri följer en säkerhet och trygghet om att själva namnet och ryktet är gott nog. Att det är fullt möjligt att sätta ihop ännu en sommarsväng i Europa – utan att egentligen ha något nytt att erbjuda. Mer än en bantad show och en ganska så omstuvad repertoar.

Vilket i sig innebär det i sammanhanget chockerande att ”Seek & destroy” flyttas till huvudsetet, medan ”Nothing else matters” och ”Enter sandman” får agera extranummer. Vågat och revolutionerande? Måhända inte så överraskande jättemycket.

För det är en aningen budgetbantad kvartett som nu kör ännu ett varv på vår sida Atlanten. Med en iscensättning som begränsar sig till en ryggfond av fanclubmedlemmar, några videoskärmar och laserljus under ”One”.

Det kan tyckas fattigt, och är det också på ett sätt, men samtidigt går det inte att undvika att bli tagen av det som ändå erbjuds. I repertoararkivet har ensemblen denna gång hittat exempelvis ”The unforgiven II” (inte spelad live sedan 1997), den arrangerar om ”The frayed ends of sanity” en smula och låter en lysande ”Fade to black” ge setet extra nerv och tanke.

Så. Nog finns det hopp även för Budgetallica ska bli the lords of summer ännu ett år.

Hoppas innerligen det visar sig den 22 augusti på Ullevi.

Låtlistan: 1. Fuel, 2. For whom the bell tolls, 3. Metal melitia, 4. King nothing, 5. Disposable heroes, 6. The unforgiven II, 7. Cyanide, 8. Lords of summer, 9. Sad but true, 10. The frayed ends of sanity, 11. One, 12. Master of puppets, 13. Damage, inc, 14. Fade to black, 15. Seek & destroy Extranummer: 16. Creeping death, 17. Nothing else matters, 18. Enter sandman

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB