Jackson Browne är knappast överraskningarnas man men brinner, har låtarna och inte minst ett magnifikt band.
Ofta låter det alldeles fantastiskt.

Jackson Browne var en av huvudarkitekterna bakom den kaliforniska singer-songwritervågen på 70-talet, när 60-talets folk- och countryrock snidades om till snyggt producerat radiovemod.
I stora stycken har klassiska album som ”For everyman” och ”The pretender” inte åldrats en sekund. Så att 66-åringen i kväll bjuder på generösa mängder klassiker och gärna plockar önskelåtar från publiken är bara av godo.
Som alltid blir det även en rejäl dos från senaste albumet, men då det den här gången är den ovanligt inspirerade fjolårsplattan ”Standing in the breach” tuggar vi ovanligt lätt i oss det.
Särskilt som Browne har med sig ett band av ärkeproffs, som låter oerhört bra och där framför allt mixen av Greg Leisz pedal steel och Shane Fontaynes mer rocksprakande gitarr känns klockren.
Browne sjunger ”You know the night”, sin tonsättning av ett gammalt Woody Guthrie-brev, och släpper fram den engagerade sidan i låtar om Haiti och plastbergen i världshaven. Dessutom bjuder han oväntat upp Doug Seegers som får göra sin ”Going down to the river” på en svensk scen ännu en gång.
Just den hade vi kanske klarat oss utan. Däremot är jag väldigt glad att jag fick höra de här versionerna av gamla ”blues under solen”-monument som ”Running on empty” och ”Call it a loan”, för den glöden trodde jag ärligt talat inte att Browne hade i sig längre.