Dimmig hiphop i Rock Owens-brallor
av
At. Long. Last. A$AP
RCA/Sony
HIPHOP Jag var stormförtjust i A$AP Rockys mixtejp ”Live love A$AP” och hans debutalbum ”Long live A$AP”. ”F**kin’ problems” – där A$AP, Drake, Kendrick Lamar och 2 Chainz gjorde sitt bästa för att överglänsa varandra – var en av årets låtar 2012. I min bok får Harlem-rapparen också guldstjärna för sin position som stilikon (Lorentz syntes i samma flätade mittbena som A$AP i videon till Madi Banjas ”Du och jag” som släpptes i veckan). Ryktena om Frank Oceans stundande album gör gällande att det ska vara ett konceptalbum inspirerat av The Beatles. På sitt andra album verkar Rocky lika befriande osugen på att föra något hiphoparv vidare. Istället samplar han Rod Stewart och skriver släpiga sånger i ett dimmigt gränsland mellan Portishead och The Kinks, nerstoppade i ett par Rick Owens-brallor.
BÄSTA SPÅR: ”L$D”.