NORJE. Jag har saknat sångaren Justin Hawkins spandexstjärt.
Efter en halv vecka av monstermän, motorer och malt svassar hans skinkor in och ger den förhärskande stereotypa heterosexualiteten på området en tungkyss.
Den bästa rocken, för att inte säga den bästa musiken, är alltid androgyn. Det vet till och med The Rolling Stones. I sina glansdagar klädde de upp sig till gatusmarta påfåglar.
Justin Hawkins, som en gång ville representera Storbritannien i Eurovision Song Contest, är inte samma underhållande och zebrarandiga rockdonna som förr. I dag liknar han i stället en kortklippt Matthew McConaughey i filmen ”Interstellar”.
Men The Darkness går på till ”Arrival” med ABBA.  Justin vickar inbjudande på höfterna, sjunger i falsett och sprätter runt som Freddie Mercury. Och originalbasisten Frankie Poullain bär fortfarande en mustasch som kunde ha varit medlem i The Village People.
Trots de fläskiga riffen blir allt plötsligt lite mer… disco.
Synd bara att The Darkness är en gimmick som knappt höll i en skiva. Bristen på bra låtar är akut.
Därmed var det avgjort. Priset för festivalens bästa spelningar går i år till Ghost och Judas Priest.
Tack och förlåt.