NORRKÖPING. Elektroniska popkonserter strävar ofta mot perfektion.
Little Jinder gör tvärtom.
Det är lite ”dagen efter” i musiken.
Dagen efter festen slutade, dagen efter det senaste förhållandet sprack, dagen efter pengarna tog slut.
Allt som återstår är tomglas, fimpar, ledsna ballonger, utspillda chipskadaver överallt och rödvinsfläckar på tänderna.
Den drömska popmusiken känns inspelad under en plågsam bakfylla där ångesten tvingar in dig i fosterställning och solljuset hugger en machete i ögonen.
Även framförandet verkar ha fet betongkeps.
Little Jinder mixtrar med sin dator, får ta om andra låten efter att ha fuckat upp någonting, har setlistan uppskriven på armen – hon kontrollerar den ungefär 752 gånger – och sparkar ner sin utrustning i golvet när hon blir, ja, jätteglad. Ljudet är bitvis så fel att Jinders röst försvinner.
Men att ingen riktigt vet var det ska sluta är spelningens behållning. Och det blir inte direkt sämre av att Rebecca & Fiona kommer upp med bubbelflaskor och får slutet av gnistra.
Förutom Refused är versionerna av ”Vita bergens klockor” och ”Sommarnatt” lätt två av festivalens höjdpunkter.