NORJE. Det låter ganska lika. 

Men är ju helt annorlunda.

Okej, jag vet att det är läge att dra på mig dumstruten här – vilket för en gångs skull känns som ett rent nöje.
I min recension av onsdagens smygpremiär i hemstaden Linköping spådde jag nämligen att den då aktuella repertoaren skulle möblera om ganska så ordentligt när de bytte den intima klubbomgivningen och sina största anhängare  till en festivalscen.

Jag trodde helt enkelt inte att de hade modet att slänga in hela fyra nya låtar, varav tre dessutom inte finns tillgängliga för inspektion än, och dessutom välja att hålla bidragen från kommersiellt framgångsrika ”Infestissumam” väldigt stramt.

Så, ja. Hit med den där mössan. Jag bär den så gärna.

För repertoaren är nära nämligen exakt densamma som på genrepsspelningen lite mer än ett dygn tidigare. Kommande tredjealbumet ”Meliora” representeras av riffmonstret ”From the pinnacle to the pit”, ”Absolution”, singeln ”Cirice” samt ”Majesty” medan större delen av den övriga låtuppställningen är hämtad från debuten ”Opus eponynous”.

Det är satans så modigt. Men det går också hem.

Publiken verkar älska de färska styckena som kära barndomskamrater och med tanke på festivalens huvudideologi passar de mer Blue Öyster Cult-hårdrockiga bitarna från förstlingsverket naturligtvis som vildsvinskebaben i näven för den här publiken.

I det stora formatet blir det också extra tydligt att Ghost är ett band som numera trivs på de stora scenerna. Jämfört med första gången jag såg dem, på deras på Debaser Strand jagminnsintenär, så finns det en helt annan säkerhet i tilltalet. Liksom säkrare och stöddigare, en visuell fixpunkt vid sidan av nyrekyterade Papa Emeritus III, som dessutom tycks sjunga bättre än sina föregångare.

Så, ja. Jag drar gärna på något över huvudet som signalerar min egen odulighet när det gäller att spå och att gissa. Och glädjs i stället åt att denna grupps expansion knappast är över.