Startsida / Inlägg

Gastkramande och modigt i midnattstimmen av Ghost

av Mattias Kling
Papa Emeritus III sjunger bättre än sin bror. Foto: Rickard Nilsson
Papa Emeritus III sjunger bättre än sin bror. Foto: Rickard Nilsson

:++++:

Ghost

Rock Stage, Sweden Rock Festival. Längd: 85 minuter. Publik: Kanske 12 000 till att börja med, men kylan gör att många stövlar hem rätt snart. Bäst: ”From the pinnacle to the pit” börjar mer och mer kännas som en given rivstart. Sämst: Det går ju ändå att sakna exempelvis ”Secular haze” eller ”Body and blood”. Fråga: Kylan?

NORJE. Det låter ganska lika. 

Men är ju helt annorlunda.

Okej, jag vet att det är läge att dra på mig dumstruten här – vilket för en gångs skull känns som ett rent nöje.
I min recension av onsdagens smygpremiär i hemstaden Linköping spådde jag nämligen att den då aktuella repertoaren skulle möblera om ganska så ordentligt när de bytte den intima klubbomgivningen och sina största anhängare  till en festivalscen.

Jag trodde helt enkelt inte att de hade modet att slänga in hela fyra nya låtar, varav tre dessutom inte finns tillgängliga för inspektion än, och dessutom välja att hålla bidragen från kommersiellt framgångsrika ”Infestissumam” väldigt stramt.

Så, ja. Hit med den där mössan. Jag bär den så gärna.

För repertoaren är nära nämligen exakt densamma som på genrepsspelningen lite mer än ett dygn tidigare. Kommande tredjealbumet ”Meliora” representeras av riffmonstret ”From the pinnacle to the pit”, ”Absolution”, singeln ”Cirice” samt ”Majesty” medan större delen av den övriga låtuppställningen är hämtad från debuten ”Opus eponynous”.

Det är satans så modigt. Men det går också hem.

Publiken verkar älska de färska styckena som kära barndomskamrater och med tanke på festivalens huvudideologi passar de mer Blue Öyster Cult-hårdrockiga bitarna från förstlingsverket naturligtvis som vildsvinskebaben i näven för den här publiken.

I det stora formatet blir det också extra tydligt att Ghost är ett band som numera trivs på de stora scenerna. Jämfört med första gången jag såg dem, på deras på Debaser Strand jagminnsintenär, så finns det en helt annan säkerhet i tilltalet. Liksom säkrare och stöddigare, en visuell fixpunkt vid sidan av nyrekyterade Papa Emeritus III, som dessutom tycks sjunga bättre än sina föregångare.

Så, ja. Jag drar gärna på något över huvudet som signalerar min egen odulighet när det gäller att spå och att gissa. Och glädjs i stället åt att denna grupps expansion knappast är över.

Låtlistan: 1. Genesis, 2. From the pinnacle to the pit, 3. Ritual, 4. Prime mover, 5. Majesty, 6. Con clavi con dio, 7. Death knell, 8. Cirice, 9. Stand by him, 10. Elizabeth, 11. Satan prayer, 12. Year zero, 13. Absolution Extranummer: 14. If you have ghosts, 15. Monstrance clock

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB