NORJE. De vägrar kalla det för en comeback.

Men det tog sex år för Backyard Babies att ladda batterierna nog för att plocka upp verksamheten igen.

Ändå känns så mycket precis som då.

Kvällen innan var det nära att Papa Emeritus III slog på ändan på samma scen under Ghosts framträdande.

I afton gör Dregen just det – redan i andra låten ”Highlights”. Det får illustrera något av gitarristens övertändning. Han liksom studsar på tå mellan låtarna, redo att hoppa in i nästa stycke med läpp-piercingen först och verkar genuint lycklig över att göra det här igen.

För det må ha gått sex år sedan Backyard Babies spelade ihop senast. Några mer eller mindre framgångsrika solokarriärer har byggts. Tristess och tröttma över sakernas tillstånd har förvandlats till hunger och längtan efter att plocka upp verksamheten igen. En ganska utdragen paus som krävdes för att inte fullständigt implodera.

Men även om uppehållet alltså varat mer än ett halvdecennium så känns det inte så. Med de medel de har till sitt förfogande – en slags blandning av sleaze, rock, punk och pop – gör den Nässjögrundade gruppen vad de har gjorde under karriärrens förra fas.

Vilket är både bra och dåligt. För nog hade jag önskat något exceptionellt för att inleda det där som inte ska kallas för en comeback. Något lika glimrande som kvartettens mest elektriskt laddade år.

Så det vore fel att säga att återvändartruppen halkar på rumpan. Men det krävs något mer unikt för att göra nylanseringen komplett.