GÖTEBORG. Pet Shop Boys kommer till Way Out West med silverkostymer, minotaurdansare, stilren ljusshow och en rad tidlösa hits.
Det är älskvärt men inte speciellt utmanande.

Turnén heter ”Electric” och rullar nu runt på sin tredje sväng. Neil Tennant och Chris Lowe är uppenbarligen fortfarande bra på att vara Pet Shop Boys trots att de har varit det i över 30 år.
På 80- och 90-talen gjorde London-duon inte bara den smartaste och snyggaste popen. De var också estetiska innovatörer, som tog inte minst Kraftwerks idéer om vad elektronisk popmusik på scen kunde vara och se ut vidare i nya spännande riktningar.
Man ska kanske inte kräva att Pet Shop Boys ska fortsätta stå så långt fram på kanten. Men det som Pet Shop Boys gör i den här showen framstår i långa stycken som feelgoodrepriser. En visuell nostalgiparad i orange fez och silverkostym, rymdhjälm och vit keps, med laser och videoeffekter.
I ”Love etc” placerar Tennant och Lowe sina nunor i varsin stående säng, där deras filmade kroppar vrider sig på madrassen. Det är lite roligt. Likaså adderar de två dansarna i minotaurmasker något slags spänning.
Men egentligen är det inte så stor skillnad på det här och de greatest hits-orienterade spelningar med Pet Shop Boys som jag den här sidan millennieskiftet har sett i både Karlstad och Östersund.
Givetvis är musiken fortfarande i långa sjok briljant. ”West end girls”, ”Opportunities”, ”Rent” och ”Domino dancing” kommer förmodligen alltid att låta fantastiska.
Pet Shop Boys har de facto ibland fått till det även på senare år men de mer sentida nummer som dyker upp här bleknar närmast undantagslöst jämte klassikerna.
Visst, som alltid är det här kul att se, men av en så här påkostad show med just det här bandet hade jag ändå väntat mig lite mer.