STOCKHOLM. I vitgrön mantel och matchande glasögon ser Tori Amos ut som en superhjältinna där hon sitter ensam vid sin flygel på scenen.
Och på sätt och vis är hon ju faktiskt det.
Som feministisk artist är North Carolina-sångerskan något av en förgrundsfigur. Addera en pondus som följer med någon som varit med sedan en tid då artister fortfarande var ouppnåeliga väsen och ingen visste vad Soundcloud – eller ens internet – var för någonting. Den märks hela vägen från manteln till hennes djärvt teatrala uttryck.
Amos efterlängtade Sverige-spelning börjar bra. Hon blandar några av de stora stunderna från debutalbumet ”Little earthquakes” till senaste ”Unrepentant geraldines” och tillägnar fina ”Taxi ride” till Pride-festivalen.
Men så plötsligt – helt utan förvarning – mynnar konserten ut i en obegriplig cover-fest. Vi får teatraliska tolkningar av Nirvanas ”Smells like teen spirit”, Joe Jacksons ”Real men” och Bruce Springsteens ”Streets of Philadelphia”. För en åttafaldigt Grammy-nominerad artist som sålt 12 miljoner album ter det sig en smula överflödigt. Och även om 51-åringen på senare tid gett sitt skivbolag stressmage med evighetslånga konceptalbum har hon trots allt hits som ”A sorta fairytale” och ”Cornflake girl” på sin diskografi.
Men i stället avslutar den pianospelande sopranen trotsigt med popgruppen Dead or alives åttiotalshit ”You spin me round (like a record)”.