Florence Welch sprakar och spritter
avFlorence + The Machine
Plats: Azalea, Way Out West
Längd: 70 minuter
Bäst: Tossigheten. Och ”How big, how blue, how beautiful”.
Sämst: Att Florence + The Machine inte får spela varje festivaldag.
GÖTEBORG. Hon har direktkontakt med både Kosmos och Moder Jord.
Florence Welch är som yrvädret man aldrig vill ska blåsa över.
När hon får fnatt är det omöjligt att titta någon annanstans.
Hon befinner sig mitt i sitt rätta element: I naturen. Bland träd.
Florence Welch – stjärntecken jungfru, och jo i detta fall kan det vara fullständigt relevant att nämna just det – är så mycket mer än en artist bland dussinet artister.
Hon är en naturkraft som befinner sig i total symbios med sin musik.
Florence Welch är sina låtar. Hon får dem att både rota sig djupt ner i marken och lyfta för att bli del av något större.
Faktum är att det finns ingen annan som skulle kunna framföra Florence + The Machines låtar. Eller det finns snarare ingen poäng med att någon annan skulle göra det. För det är cirkus Florence Welch som får dem att bli till just det där överjordiska.
I vissa stunder mässar hon likt en övereldad predikant i en skogssekt som tillber Moder Jord. I andra ägnar hon sig åt balettpiruetter och friformsdans. Ibland får Florence Welch fnatt och låter de bara fötterna rusa fram över scengolvet.
Den 29-åriga brittiskan är uppbackad av sin orkester – förutom gitarr, trummor, syntar och blås har hon med sig en harpist – men det som pågår är ändå en enmansföreställning.
För det är omöjligt att titta på någon annan, eller något annat, än Florence Welch när hon står där i sina helvita kläder. Hon klättrar, snurrar och rasar ibland ihop av urladdningen.
Sedan reser hon sig och börjar om från början.
Det är ett ständigt kretslopp som pågår där på scen.
I slutet av maj släppte Florence + The Machine ”How big, how blue, how beautiful” – hennes bästa, och dessutom en av 2015 års bästa, skivor. Welchs estetik må vara välbärgat bohemisk men hennes musik är gjord för den moderna staden. Den blickar inte nostalgiskt tillbaka utan rusar rakt framåt.
Florence + The Machine tar i för kung och fosterland utan att någonsin klampa sönder känslan.
Hennes energi både sprakar och spritter.
Det är som en magisk formel.
Jag vet inte vad Florence Welch dricker men jag vill också ha det.
Låtlista What the water gave me • Ship to wreck • Shake it out • Rabbit heart (raise it up) • Delilah • Sweet nothing • How big, how blue, how beautiful • Queen of peace • What kind of man • Drumming song • Spectrum • Dog days are over