”Vi har blivit ett demoband igen, vi jobbar inte med nån. Men try it, you might like it”, flörtar Markus Krunegård under Laaksos scen-comeback. Och jag ser minst en A&R-människa som dansar till ”Norrköping” i publiken. Efter Krunegårds soloframgångar torde det inte vara några problem att snärja ett skivbolag.
Jag är inte helt på det klara med varför han väljer att återförena sitt gamla band nu. Kanske är den i ”Krunegård & Jinder på turné” nyligen porträtterade artisten bara trött på att kuska runt på vägarna själv.
Laakso har en ännu mer frenetisk energi än Krunegård solo, påhejad av ständigt kaffekickade trummisen Lars Skoglund, som för övrigt redan hunnit med ett pass med Shout Out Louds.
Och det är alltid vackert att se folk festival-springa för att hinna till sin favorit-indiehit. Kanske är det den viktigaste funktionen Laakso fyller idag.