FOLK/COUNTRY En eftermiddag på Way Out West för ganska exakt två år sedan satt Iris DeMent vid en flygel på Linné-scenen och drev fram tårar hos de mest svårflirtade hipsters.
Sådan är den här artistens röst. Den kommer åt lyssnaren, oavsett vad texterna handlar om.
Då hade DeMent just släppt sitt första album med eget material på 16 år, ”Sing the delta”, utan tvekan en av tiotalets finaste skivor så här långt.
Men hon hade lika gärna kunnat fylla setet med uteslutande gospeltolkningarna från albumet ”Lifelines” för, ja, hon kommer ju åt något.
När den Arkansas-bördiga sångerskan på sitt nya album väljer att tonsätta dikter av den ryska 1900-talspoeten Anna Akhmatova låter det kanske inte som den rakaste vägen till flest möjliga lyssnare.
Men precis som många av de uråldriga sångerna i boxen ”Anthology of american folk music” har en säregen förmåga att fånga känslor människor fortfarande brottas med varje dag låter Akhmatovas modernistiska texter från Stalin-eran ofta precis lika relevanta som något DeMent har skrivit själv.
Och det beror förstås mycket på rösten men också på de effektfullt avskalade arrangemangen som effektivt lyfter fram orden; ofta bara piano, emellanåt subtilt förstärkt med försiktiga stråkar eller stilla vispande trummor. Att DeMent har spelat in hemma bidrar förmodligen till den varma känslan i produktionen.
Troligen hade albumet tjänat på att vara något kortare än sina 18 låtar, men det är en radanmärkning. För det är i princip omöjligt att inte bli berörd av ”The trackless woods”.
BÄSTA SPÅR: ”Like a white stone”.