METAL Det är främst som vilt svingande krishantering som thrashgiganternas elfte studioalbum är mest effektivt. För nog finns det denna gång en rad, i alla fall i teorin, förvårande faktorer som omger just denna utgåva. Det är den första plattan någonsin utan reell kreativ input från grundpelaren Jeff Hanneman, exgitarristens bidrag inskränker sig till värdigt acceptabla ”Piano wire”, Dave Lombardo har återigen stormat bort från trumpallen och för första gången på 29 år står någon annan än Rick Rubin bakom lanseringen.

Detta får så klart inte Firma King & Araya att darra på manschetten. Det är inga omständligheter som tvingar den att ompröva något primärt eller utsätta verksamheten för några egentligt nytänkande. Med gruppens bästa och fetaste ljudbild på den här sidan millennieskiftet – producenten Terry Date tycks ha simultanmaxat alla tryckreglage – är ”Repentless” snarare ett betryggande ställningstagande som excellerar främst genom att vara så styvnackat konsekvent.

Hur bra det hade blivit om Gary Holt hade släppts in i den kreativa processen? Det kan vi naturligtvis bara spekulera i, men nog hade Kerry King behövt ett bollplank och en triggande konkurrent för att resa sig från det acceptabla till det magiska.

BÄSTA SPÅR: ”Repentless”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!