[ingenting] är tillbaka med klimatkrisdiscon ”Gaia”.
Ett album och konserter är på gång – allt med klart politiska toner.
– Nya skivan är en diss mot svenska politiker, på båda sidor. Särskilt Miljöpartiet, säger Christopher Sander.

Gaia är moder jord i den grekiska mytologin. Hon uppstår ut ett tomt kaos. Därför gillar Christopher Sander att just den titeln följer upp [ingenting]s förra album ”Tomhet, idel tomhet”.

På en uteservering där Ringvägen korsar Götgatan i Stockholm kallar låtskrivaren släppet för det första livstecknet på länge – och för ett ”dödssprattel”.

– Ja, vem vet om det blir en fortsättning? Man behöver ju hjälp av andra, liksom. När en människa berättar hur en låt har berört eller varit en del av dens dag… då känns det som att det blir verkligt. Och då vill man fortsätta.

”Gaia” är ett kollage av olika intryck. Men den har också ett tydligt budskap, säger Christopher Sander:

– Den är ett sorts dansant långfinger gentemot all girighet som smutsar ner den här planeten. Och det går att dra paralleller till hur patriarkatet behandlar kvinnan. Det är feministisk klimatkrisdisco.

Sander trivs inte när musik blir för plakatpolitisk, utan tycker att en lika gärna kan sjunga en kärlekssång på en politisk gala, för att stärka andras engagemang.

Många låtar är klara, och det kommande albumet från [ingenting] verkar bli krut:
– Vår nya skiva är en diss mot makten och de svenska politikerna, på båda sidor. Särskilt Miljöpartiet. Jag är så less på deras hyckleri, mesigheten. Hur i helvete kan man kalla sig ett miljöparti ens utan att driva frågan om kött- och mejeriprodukternas miljöpåverkan?

Sångaren säger att skivan på ett mänskligt sätt kommer illustrera frustrationen som många känner ”över de etablerade politikernas svek”.
– Vi lever i en parlamentarisk kris, där vettiga politiker inte kan få nåt gjort. Där de inte längre är representanter för människorna de ska arbeta för, utan snarare för företagen. Jag tror att folk börjar tröttna på det.

I en av de ännu osläppta låtarna går refrängen: ”Riksdagen är full av råttor”. Den handlar om en romsk tiggare som hittar en flöjt och spelar en melodi som får alla politiker att gå ner i floden.

[ingenting] lär inte lösa de stora problemen med nya albumet, om en frågar Christopher Sander. Men de vill peppa den som själv vill förändra.
– Vi kan bidra till att skapa en gemenskap hos dem som delar känslorna. Det är ju musikens största kraft – det gemenskapsbildande.

Sångaren tycker att de kreativa kollegorna runt om i Sverige behöver ändra sin inställning för att göra politisk nytta.
– Nöjesfolk borde – istället för att tävla i att vara mest anti-SD – använda sin kraft till att vara för nånting, att skapa nåt. Det de gör ute på Nobelberget, Cyklopen och Snösätra…

Skulle du vilka bli politiker själv?
– Jag skulle göra ett mycket bättre jobb än vad de gör. I alla fall i frågor om ekonomisk orättvisa och miljöförstörelse, säger Sander och fortsätter:

– Det finns många i min omgivning som skulle tillföra mycket, men som inte hittar en hemvist i den världen. De politiska partierna är stela och exkluderande. Med undantag av SD, I guess. Och en blir ju mörkrädd när en inser vad det kan betyda i förlängningen.

Det blev mycket politiksnack under kvällssolens sista strålar i den där korsningen. Christopher Sander önskar sig en politisk revolution som gör det lättare för ”vanliga människor” att driva igenom politik. Han berättar också att han inte längre identifierar sig som en vit man.

Från den 30 november till och med 11 december planerar [ingenting] att spela live i Stockholm vare dag, för att uppmärksamma klimattoppmötet i Paris.