Subtila soulfösare för sena nätter
av
Janet Jackson
Unbreakable
BMG/Warner
R’N’B ”Miau, miau, miau.”
Det är nästan lika glädjande att höra Missy Elliott, denna 2000-talspimpade version av Little Richard, vräka ur sig underhållande nonsens på singeln ”Burn it up” som att Janet Jackson nu släpper sitt första album på sju år. Det mest lyckade med skivan är att musiken syr ihop Jacksons subtila old school-sound – tänk ”The velvet rope” – med ljud och detaljer som delas på Soundcloud i dag. Här blir exempelvis pliktskyldiga edm-effekter inte ängsliga utan nödvändiga verktyg för att Janet Jacksons röst ska kännas relevant. Men det saknas en sax. Redigeringen kunde ha varit bättre. Med 18 spår är albumet lika långt som när cd-skivans generösa speltid fick artisterna att arbeta enligt devisen ”more is more”. Väldigt få album med 18 låtar håller hela vägen. Och det här är inte ett av dem.
BÄSTA SPÅR: ”No sleeep”.