FOLK/INDIE Han är förstås lätta att gilla, den slackergrungiga folkrockaren Kurt Vile. Begåvad, egensinnig och på ytan klädsamt avslappnad inför både sin musik och karriär. Allt det där som inte sällan brukar göra såna här charmkufiga indiemän sönderhajpade. Precis som med Vile.
På nya ”B’lieve I’m goin down…” har musiken fått en enklare ram men låter ändå stor. Banjon gör mycket, den Neil Young-klingande elgitarren också. Pianot bär vackert några av de finaste spåren. Det är lågmält men med en drömsk aura som snarare lyfter humöret än sänker det.
Att Philadelphia-sonens låtar samtidigt är mindre direkta känns först befriande men blir till slut lite av albumets akilleshäl. Materialet växer mindre än väntat. Sångerna börjar glida in i varandra, inte leva sina egna liv.
Ändå är det få som utmanar Kurt Vile som en av vår tids mest intressanta indielåtskrivare.
BÄSTA SPÅR: ”Wheelhouse”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!