POP Ellie Goulding hamnade på förstaplatsen när BBC listade sina pophopp för fem år sedan och vann kort därpå priset ”Critics choice” på Brit Awards. Men sedan ändrade sig kritikerna. Goulding blev i stället en del av den inte så smickrande vågen ”new boring” och sållade sig till samma snarkfest som James Blunt, Leona Lewis och Mumford & Sons.
Nu har 28-åringen gjort sina hundår. Via otaliga förbandsspelningar till U2, John Mayer och Taylor Swift (Goulding fick även hoppa in på Katy Perrys turné då förstavalet Jessie J skadat foten) har hon etablerat sig som en ny, potentiellt enorm popstjärna. Något som konkret kan mätas med att hon medverkar i kompisen Taylor Swifts ”Bad blood”-video.
”Delirium” är Ellie Gouldings ”stora popalbum”, till hälften skrivet och producerat av Max Martin. Taylor Swift har ju satt standarden för just ”det stora popalbumet” med ”1989”. Det är verket som alla andra måste förhålla sig till just nu. Och i jämförelse med Swifts personliga relationspop väger ”Delirium” lätt.
Det är delvis Max Martins ”fel”. Hans totala dominans i genren har lett till att nästan alla nya aspirerande popstjärnor låter likadant.
Ingen gör listpop med mer hjärta än Max Martin, men det betyder inte per automatik att han kan göra det tillsammans med vem som helst. Och det är exakt det som är problemet här. Ellie Goulding och Max Martin är helt enkelt inte en särskilt lyckad match. Goulding känns mest malplacerad i Martins mustiga produktioner. Till och med i en potentiellt enorm låt som ”Love me like you do” låter hennes röst märkligt frånvarande.
I stället är det när Hereford-sångerskan omfamnar sitt brittiska arv som hennes tredje album fungerar bäst. Någonstans i skarven mellan The Beatles debut ”Please please me”, Spice Girls sockervaddspop och nutida engelsk klubbmusik hittar hon ett eget uttryck.
Men jag saknar självförtroendet att välja en egen väg – hela vägen. Alldeles för ofta kan inte Goulding motstå frestelsen att snegla mot sina amerikanska kollegor.
Så när det sextonde spåret tystnat lämnas vi med efterklangen av en alltjämt vilsen artist.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!