Handen ligger på hjärtat: Jag kan inte påstå att jag har ägnat Sam Smith en rak tanke i mitt liv.

Wikipedia lär mig att han är en brittiskfödd artist, född så sent som 1992, som tycks ha medverkat på låtar med Disclosure (huh?) och Naughty Boy (huh-huh?) och som har nått stora framgångar i hemlandet och internationellt med en rad singlar och debutalbumet ”In the lonely hour”.

Superkul för honom. De som lyckas i den superkonkurrensutsatta musikbranschen av i dag är värda en dunk i ryggen och jag är verkligen inte den som är missunnsam. Bara aningen ointresserad.

Men det är i alla fall 23-åringen från London som har fått det ärofyllda uppdraget att rådda hem ledmotivet till årets James Bond-schabrak, även känt som ”Spectre”. Något som tydligen också gett honom en plats i världsrekordhistorien, då ”Writing’s on the wall” ska vara det första 007-temat som också har nått förstaplatsen  på den brittiska hitlistan.

En sån framgång går naturligtvis inte obemärkt förbi – inte ens i metalvärlden. Speciellt inte en herre vid namn Martin Szorad, som bara ett par veckor efter att filmen i sig haft premiär har beslutat sig för att berika världen med en smådistad version av låten i fråga.

Om den blev bättre av det? Tveksamt. Det är fortfarande ett spår jag hade gladeligen spolat förbi på valfritt album med någon artist som jag faktiskt bryr mig om. Men som muntrationsutfyllnad på internetz har den naturligtvis sin plats.