Ji Nilsson är ett av de svenska popnamnen du vill få koll på, om du inte redan har det. Hon har skapat melodier sedan 8-årsåldern och på senare år skrivit låtar med namn som Noonie Bao, Beatrice Eli, Min Stora Sorg och Marlene.

Den blåhåriga låtskrivaren, artisten, dj:n och producenten kan också kopplas till Gwen Stefani. De två har aldrig haft kontakt, men Ji Nilssons hit ”Heartbreakfree” blev nyhetsstoff för ett år sedan, då den amerikanska artisten släppte ”Baby don’t lie”. Likheterna mellan deras låtar fick media att anklaga Stefani för plagiat…

I dag släpper Ji Nilsson sin debut-EP ”Blue is the saddest colour”. Medan du lyssnar kan du läsa hennes tankar kring just #gwengate, att producera allt själv, den ärligaste låten, Rihanna-drömmen och kärleken till blått.

Hej Ji! Vad kommer EP:n ge till lyssnarna?
– Jag hoppas att den ger dem en känsla av igenkännande, att någon kanske känner sig mindre ensam, det vore fint!

Vad har den gett dig hittills?
– Tid till att se mig själv som jag är. Den har varit väldigt terapeutisk för mig och nu när den är klar och släppt känner jag mig som en mer grundad person. Det är skönt. Den har också gett mig massa glädje förstås, och tyvärr lite nackspärr, haha…

Du skapar och producerar allt själv. Varför är det viktigt?
– För att jag kan, och att det är det roligaste jag vet. Det är så skönt att få bestämma varenda liten detalj själv. Ibland jobbigt förstås, också, men det känns alltid värt det. Jag behöver aldrig kompromissa när det gäller min musik, och aldrig vänta på någon.

Vilken låt på EP:n betyder mest för dig?
– ”Nothing”, helt klart. I den har jag verkligen låtit mig själv sörja saker som varit svåra för mig. Den är den ärligaste låten jag nånsin gjort. Jag hoppas att folk känner det när de hör den.

Varför är du så blå?
– För att havet är blått och havet har alltid fascinerat mig. Jag passar allra bäst i blått också, som tur är. Jag vet inte, det är nåt med den färgen som får mig att känna mig lugn och liksom hemma. Jag blir på riktigt glad varje gång jag ser mitt blåa hår i spegeln. På så sätt får jag ha med mig det finaste jag vet hela tiden.

Det där med Gwen Stefani… Vad tyckte du när folk började kalla hennes låt för plagiat?

– Hela den där historien är ju helt knäpp. Alltså, låtarna rent produktionsmässigt är väldigt lika, tycker jag och många andra. Men det går aldrig att veta om det var en slump eller medvetet. Jag fick massa gratis PR som jag aldrig hade haft råd att betala för, och min musik spreds världen över, så det är ju egentligen bara att tacka och ta emot. Bildgooglar du ”Ji Nilsson” kommer det för alltid finnas bilder med henne och mig bredvid varann. Det är ändå mäktigt.

Var ser du dig själv om 5 år?

– Om fem år har jag släppt minst en EP till och säkert två skivor. Jag kommer nog ha det som jag har det nu, men kanske lite mer stålar och lite större lägenhet… Kanske en mer ergonomisk stol i min studio, som då förhoppningsvis inte är i mitt vardagsrum/sovrum. Sen ska jag och Marlene Strand skriva en Rihanna-hit en dag. Det har nog skett om fem år. Och så är jag nog bästis med Frank Ocean.