”Hypnotiskt”, tycker det brittiska rockmagasinet Uncut. ”Som åskväder där man vet att blixtarna kommer att komma men aldrig när”, skiver svenska DI. DN ger 4 av 5 i betyg. När Josefin Öhrn + The Liberation lägger sitt debutalbum i omvärldens händer på fredag har de redan ett antal lovord att gnugga bort nervositeten med.

”Horse dance” är samlingsnamnet för åtta psykedeliska, suggestiva, krautpoprockiga låtar som ska visa varför Öhrn och gänget var värda en Grammis-nominering, öppningsgig för Goat och Les Big Byrd – och spelningen på Roskilde.

Singlarna ”Take me beyond” och ”Sunny Afternoon” (ej en The Kinks-cover) är redan ute, så de finns inbakade i din lässtund nedan. Dessutom kan hela skivan i skrivande stund förhandslyssnas hos Noisey.

Eftersom bandets 26-åriga frontkvinna älskar konst, får du här reda på vilken målning hon känner sig som, vilket konstverk som bäst illustrerar plattan och vart Josefin Öhrn återvände dag efter dag när hon bodde i Paris…

Hej Josefin Öhrn! Hur lätt eller svårt var det att skapa debutalbumet?

– Det var en intensiv resa. Det är ju en värld man kliver in i, när man skriver och spelar in ett album. Man blir ett med processen.

Var brukar inspirationen komma från till dina låtar?

– Vissa saker kommer till en, antingen genom egna livserfarenheter och upplevelser eller genom litteratur, film, konst, musik.  För det här albumet har det kosmiska och det shamanistiska spelat en stor roll.

Vilken av de nya låtarna är starkast för dig?

– ”Green blue fields”. Den handlar om frigörelse.

Vad hoppas du att musiken ska ge lyssnarna?

– Det är så individuellt hur man upplever musik, men jag hoppas att den på ett eller annat sätt når fram med en kraftfull, svepande, frigörande energi.

Jag har hört om din passion för konst. Hur märks den?

– Jag har ett stort behov av att skapa. Jag kan aldrig stänga av det. Det finns alltid där.

Skapar du konst utöver musiken? 
– Ja, foto och video.

Brukar du insupa konst när du är på turné?
– Jag brukar det om det finns tid och möjlighet, men annars insuper jag estetiken och upplevelsen av att resa och vara på nya platser.

Har du något favoritkonstmuseum?

– Jag har alltid älskat Centre Pompidou i Paris. De brukar ge besökaren möjlighet att lämna omvärlden och gå helt upp i utställningen. Musée D’Orsay är också en favorit, för hela muséet har en magisk atmosfär precis som Uffizierna i Florence.

Vem är världens bästa konstnär?

– Det är omöjligt att välja en enda. Jag tycker att surrealisterna och dadaisterna är otroligt intressanta.

Vilken är din starkaste konstupplevelse hittills?

– En av de starkaste konstupplevelserna var när jag bodde i Paris. Det var en utställning på Centre Pompidou som hette ”Traces du Sacré”. Det var en väldigt intensiv upplevelse. Jag kommer inte ihåg hur många dagar jag spenderade där.

Om du vore ett konstverk – vilket skulle det vara?

– Det känns som jag ständigt är i rörelse och förändring, så kanske František Kupkas “The First Step”.

Och om nya albumet vore en målning – vilken?

– “Birth of a galaxy” av Max Ernst.

Hur lätt eller svårt är det att ha ett kreativt skapande jobb i Sverige i dag?

– Om man vill ha ett kreativt skapande jobb så är det ju helt klart en fördel att som kvinna vara född i dag och inte på 1800-talet…

Vad skulle underlätta för den som vill leva på skapandet? Ser du nåt som till exempel politiker borde ändra på?

– Vikten av kultur ska inte underskattas till endast “underhållning”. Jag tycker att kultur och humaniora borde få mycket större plats i vårt samhälle.

Till sist, då: Vad är konst? Och vad är inte konst?

– Jag tycker om Henry Wadsworth Longfellows citat “Art is long, and time is fleeting”. Och Elbert Hubbards “Art is not a thing, it is a way”.