Relativt nära nordpolen på planeten Jorden, Vintergatan, huserar de popkända musikerna Björn Yttling (Peter Bjorn and John, Lykke Li), Bebban Stenborg (Shout Out Louds) och Smash.

Supertrion har skapat bandet och den fiktiva stjärnstaden Astropol, som just släppte ett debutalbum fyllt av kärlekslåtar. De kallar skivan för ett soundtrack för tiden på natten när alla de lyckliga paren har gått hem.

Musikbloggen ville veta mer, så till tonerna av nysläppta ”The spin we’re in” kommer här läsning om bandnamnet, kärlek, att bli övergiven, hiphop, gubbar och Bebbans kanske framtida solokarriär…

När och hur föddes Astropol?
Bebban: Björn och Smash började att skriva låtar ihop för fyra år sedan utan att riktigt veta vad de ville göra med dem. När de började fundera på att starta ett band hörde Björn av sig till mig, han och jag hade jobbat tillsammans tidigare och gillat det. Jag fick lyssna lite på vad de hade gjort och tyckte att det de hade gjort dittills var vackert, så jag tackade ja till vad det nu var vi skulle göra.

Varför valde ni det bandnamnet?
Bebban: För att det passar med vår musik och det vi vill förmedla med den. Vi har pratat om något slags stjärnstad som ser levande och varm ut på ljusårs avstånd, men när man kommer nära så är den kall och förstenad, lite som det kan kännas när man iakttar relationer utifrån, i jämförelse med när man befinner sig mitt i dem. Den här skivan har handlat mycket om att beskriva mänskliga skeenden och känslor på ett avskalat och nästan distanserat sätt.

Vad får ni utlopp för i det här bandet, jämfört med andra projekt?
Bebban: Jag tar mer plats här överlag, men särskilt i textsammanhang, och det är stort för mig eftersom det är text jag är allra mest intresserad av.
Smash: Jag får utlopp för min vilja att ständigt förbättra. Något som Björn och Bebban hjälper till med på ett förträffligt sätt.

Vilka teman återkommer i låtarna på ”The spin we’re in”?
Bebban: Att bli övergiven och att överge, att vara utlämnad till omständigheter man inte ensam har kontroll över. Det är väl alltid aktuellt på något vis, eller det har i alla fall varit det för mig de senaste femton åren.
Smash: Insikten att all kärlek är flyktig och föränderlig, vilket kan vara smärtsamt ibland och positivt andra gånger.

Vilken av låtarna känns starkast i er?
Bebban: ”Always you and me”, för att jag är så sjukt rädd för att någon jag tycker om ska dö eller försvinna på något sätt. Jag kan knappt hantera den rädslan vissa dagar.
Smash: ”Just before our love got lost” eller ”Rain down on you”. Två anspråkslösa låtar som har fått kämpa lite för sin existens. Det skapar lite extra kraft.

Hur har det varit att spela in skivan?
Bebban: Väldigt lugnt och trevligt.
Smash: I perioder sjukt frustrerande med tanke på den utsträckta tiden. Men slutet gott, allting gott.

Berätta om någon höjdpunkt under processen…?
Bebban: För mig var det en klar höjdpunkt att sitta med kaffe, tårta och min textbok på trappen i Thom Monahans trädgård i Sherman Oaks och höra Måns (Lundberg, co-producent) och Smash traggla med rundgångsljud inifrån studion. Stämningsfullt.

Det har snackats en del om kommande solomaterial från Bebban. Är det också på gång?
Bebban: Har det? Då är det Astropol det har snackats om, för jag tänkte nog inte göra någon renodlad sologrej förrän jag fyller 60.

Hur tycker ni att svensk pop mår idag?
Bebban: Bra, men jag tycker att svensk hiphop verkar må ännu bättre, och det tycker jag är svinkul.

Vad behöver vi mer respektive mindre av?
Bebban: Inom pop vet jag inte, men i världen är det väl gubbar och grejer.
Smash: Mindre gubbar och mera grejor? Eller tvärtom?

Till sist, då: Vad kan vi vänta oss från Astropol framöver?
Bebban: Det beror på vad ni vill ha tror jag. Vi är rätt flexibla.
Smash: Tycker det finns anledning att förvänta sig vad som helst.