Startsida / Inlägg

Kämpar i stark motvind

av Markus Larsson
Skärmavbild 2015-12-02 kl. 00.29.12
En bas och en hatt. Foto: Evelina Andersson Ericsdotter/Rockfoto

RateMotörhead
Plats: Scandinavium, Göteborg. Publik: 4308. Längd: 77 minuter. Bäst: Extranumren, ”Whorehouse blues” och ”Overkill”. Sämst: Lemmy har säkert upplevt bättre dagar på scen. Fråga: Och hur länge håller det här?

GÖTEBORG. För att uttrycka det enkelt:
Det här är Mikkey Dees kväll.
Utan hans trummotor skulle inte gruppen komma särskilt långt.
Hur mår Lemmy Kilmister?
Ingen aning.
Men det är inte riktigt samma person som står på scenen längre, i alla fall inte i kväll.
Evighetsmaskinen Motörhead lär fortsätta till bandets frontfigur gör en Jackie Wilson och stupar inför publik. Det har varit det uttalade löftet från början.
Men den senaste tiden har konserter och turnéer ställts in. Det mesta har berott på Lemmys sviktande hälsa. Men under den aktuella turnén har även gitarristen Phil Campbell vårdats på sjukhus.
Allt det ger spelningen en speciell atmosfär. Ibland känns det som om publiken hejar på en totalt slutkörd skidåkare som fått mjölksyra och kramp i den sista plågsamma backen före mål.
Lemmy har ingen märkbar kraft i strupen eller basspelet. Mellan låtarna sluddrar han så mycket att det inte går att höra vad han säger. Fötterna står fastgjutna i backen. Kroppen är fixerad i ett läge, som om minsta onödiga rörelse riskerar att stoppa föreställningen.
Inte heller Phil Campbell uppträder med en övertygelse som de överstyrda och snabba amfetaminriffen kräver. Kvar finns ett mycket hårt jobbande trummis som trycker och vevar och knuffar sitt band framåt.
Jag minns inte om jag någonsin har sett en enda rockkonsert där ett förbannat trumsolo har tillfört någonting. Men här får jag ta fram en tuschpenna och rita ett stort svart kors i Scandinaviums tak.
Mikkey Dees bombmattor häller bensin i en tom tank. Han är en lika viktig, pådrivande propeller i akustiska deltabluesen ”Whorehouse blues”.
Motörhead är ett av tidernas bästa band, oavsett genre och årtal. Få namn har en lika stor och hängiven respekt. Och ibland märks det fortfarande varför. Då och då låter musiken som en frontalkrock mellan en motorcykel och en lastbil.
Men det är inte sådana här konserter som bandet kommer att bli ihågkomna för. När Lemmy Kilmister höjer basen som ett gevär mot slutet av ”Overkill” ser det nästan ut som om han håller på att tappa instrumentet i golvet.

Låtlistan •Bomber •Stay clean •Metropolis •When the sky comes looking for you •Over the top •The chase is better than the catch •Lost woman blues •Orgasmatron •Doctor Rock •Just ’cos you got the power •No class •Ace of spades Extranummer •Whorehouse blues •Overkill

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB