Gitarrvirtuosen José González bjöd på flera covers i Stockholm. Och det till allas förtjusning, då de lät magiskt bra. Men det blir inga fem plus, för artisten skippar ordentlig kontakt med publiken.

Covers är bra att ha. Då publiken kräver extranummer, kan andras låtar ofta bli räddningen. Svenska José González, med sitt särpräglade sound, behöver dock ingen utfyllnad när han intar Cirkus med tredje soloplattan ”Vestiges & Claws”.

Ändå prioriterar han fyra covers – och då stryker vi sådant han har släppt med bandet Junip. Varför sådan coverkärlek? För att González gör dem äckligt bra, förstås.

Bara ett par av de egenskrivna alstren får lika dånande jubel av Stockholmspubliken som hans genombrottslåt – The Knife-covern vi minns från en viss färgglad tv-reklam – ”Heartbeats”. Och i artistens livetolkning av Massive Attacks ”Teardrop” bidrar en xylofon och bandets körstämmor till renaste magi.

Han gör låten till sin egen. Vem är Elizabeth Fraser när tiden fryser på Cirkus? Det känns som att José Gónzález alltid har sjungit den här…

37-åringen från Angered turnerar numera med finfina musiker från Sverige, Storbritannien och USA. Som flest är de sju på scenen, samspelta som en enda organism. Gitarr och congas vaggar in åskådaren i en glödorange, mjuk stämning som håller hela spelningen. Det känns lyxigt.

Mellan låtarna tackar González ödmjukast för applåderna och gör schysst reklam för förbandet This Is The Kit. Han är lika bra med bandet som i de nummer då han står ensam på scenen. Hans gitarr och stämma klarar att fylla hela salen, upp till de mest obekväma sätena precis under taket.

Konserten är fläckfri. Det är bara en grej som saknas. Riktig kontakt. Alla artister gillar inte att hålla långa tal, bekänna färg på stora blinkande skärmar eller dansa loss på scenen. Det respekterar jag. Fast som frontfigur och människan bakom dessa trösterika, vackra låtar, önskar jag hårt att José González ville möta publiken mer.

Indiefolk-stjärnan sjunger om ljus, stöd och kärlek. ”We don’t choose where we’re born” är en gripande rad i ”Every age”, som lägger en klockren grund för ett mellansnack, exempelvis om läget i världen. Men nej. Inget blir sagt. José González förblir opersonlig. Därför nås tyvärr inte fem plus i kväll.

Läs även: ”Tror vissa fans är oroliga” – José González-intervju 2015.