POP Rihannas åttonde album är – i konkurrens med Kanye West och Frank Ocean – årets och förra årets överlägset mest haussade. Ryktesspridningen har varit på en nivå som tangerat ”Vallpojken och vargen”.
Stämningen har piskats upp av tre singlar med gästartister som Paul McCartney och ovan nämnda Kanye West. Ingen av singlarna finns med på albumet. Det förstärker idén om att ”Anti” bör betraktas som ett verk i sin egen rätt. Just därför är det särskilt intressant ur ett konstnärligt perspektiv.
För det enda jag faktiskt saknat av Robyn Rihanna Fenty, en av världens största och mest intressanta artister, är ett helgjutet album. Trots att hon släppt en lång rad fantastiska singlar har hennes skivor ofta känts som låtar staplade på varandra. Produktionstakten är helt säkert den viktigaste anledningen till det. Mellan 2005 och 2012 gav Rihanna ut sju album, näst intill ett om året. Den här gången har hon väntat i tre år. Känslan har varit att den Barbados-födda 27-åringen har någonting speciellt på gång.
På torsdagsmorgonen slank så albumet med den trotsiga titeln ut på internet efter månader av spekulationer.
Musiken är ambitiös, sökande och själfull. Djävulen bor i de delikata detaljerna. Var och en av de vitt skilda låtarna har sin givna plats. Svävande interlude (”James joint”), spaghettivästern-r’n’b (”Desperado”), DJ Mustard-beats (”Needed me”), intim sängkammarsång (”Yeah, I said it”), Tame Impala-cover (”Same ol’ mistakes”), Dido-samarbete (”Never ending”), vintagesoul (”Love on the brain”), slirig whiskeyvals (”Higher”).
Men där tidigare album spretat utan mening eller mål hålls ”Anti” ihop av känslan att Rihanna för första gången verkligen gör musik för sin egen skull. Den låter som bara hennes och det hörs att den fått ta sin tid.
RiRi sjunger följaktligen bättre än någonsin. I ena stunden tangerar hon historiens största. I andra låter det som att hon har rökt ett ton gräs och druckit nio koppar kaffe samtidigt. Ursnygg slapphet möter knivskarp precision. Men så är Rihanna en paradoxernas popstjärna. Lika delar superstjärneaura och nära jorden-persona.
Efter all väntan kunde ”Anti” ha slutat som ett stort, rungande antiklimax. Men Rihanna är aldrig en axelryckning. När pianoballaden ”Close to you” ringer ut råder det ingen tvekan om att hon har gjort ett helt jäkla ljuvligt album. Hennes bästa hittills.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!