POP Efter Fleetwood Macs monumentala succé med 1977 års ”Rumours” ville framför allt Lindsey Buckingham göra något radikalt annorlunda av uppföljaren.
Buckingham var inne på den new wave-våg som just då exploderade. Resten av bandet försökte dra soundet åt ett mer afrorytmiskt håll. Samtidigt hade Mick Fleetwood brutit romansen med Stevie Nicks och Nicks ville vara någon annanstans varje dag av inspelningarna som sträckte sig över tio månader.
Notan för den dubbel som fick namnet ”Tusk” när den släpptes 1979 slutade på en miljon dollar, rekord vid den tiden.
Typiskt nog kom albumet inte i närheten av framgångarna för ”Rumours”. Men det rymmer en hel del av Fleetwood Macs nervigaste musik, och jag kan förstå varför det är Mick Fleetwoods favorit med bandet.
”Tusk (expanded edition)” består av albumet remastrat, en alternativ version och en skiva med singelmixar och outttakes. I deluxe-versionen ingår dessutom två skivor liveinspelningar från turnén som följde. Ganska lite är mer än kuriöst intressant men paketeringen är sedvanligt Rhino-gedigen och det är lätt att åter slås av kraften i Stevie Nicks-låtar som ”Sara” och ”Sisters of the moon”.
BÄSTA SPÅR: ”Sara”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER STEENKAKOR HÄR!
LÄS ÄNNU FLER STEENKAKOR HÄR!