Anthrax gör ett högst rimligt inlägg i mogenthrashdebatten
av
For all kings
Nuclear Blast/Sony
METAL Som alltid handlar allt om kontext. Om det där omgivande som avgör hur presentationen blir, dess angelägenhet och oumbärlighet. Därför är det mycket enklare att glädjas över tiotalsversionen av Anthrax på en ny skiva än live. De färska kompositionerna tvingas inte mäta sig mot evergreens som ”Caught in a mosh” eller ”Madhouse”. Och tagen för vad den är, ännu en sentida skiva av en grupp 35 år in i karriären, håller ”For all kings” fullkomligt rimlig klass.
I stycken som ”You gotta believe”, lätt ”Among the living”-blickande ”Evil twin” och avrundande ”Zero tolerance” sprakar ett thrashbatteri av finare slag, ”Monster in the end” tar fasta på den mer melodiöst laddade grooveinriktningen från John Bush-erans 90-tal medan titelspåret och ”Blood eagle wings” – med plattans läckraste basriff från Frank Bello – rör sig ledigt mellan de olika stilarna.
Den där sensationella moshkänslan som präglade kvintettens mest kreativt lyckade 80-tal är måhända svår att finna, det är för mycket begärt, men som ett piggt inlägg i mogenthrashdebatten är ”For all kings” värd all spridning och respekt.
BÄSTA SPÅR: ”Zero tolerance”.